Först Hans Levanders rapport från resan till Pyongyang med kollegan Gunnar Westberg. Sedan Westbergs öppna brev till USA:s utrikesminister Condoleezza Rice och hans reflektioner över nödvändigheten av att hjälpa Nordkoreas folk.
Efter deltagande i IPPNW:s regionala konferens i Hiroshima 20&endash;21 augusti 2005 fortsatte Gunnar Westberg och undertecknad Hans Levander till Pyongyang, huvudstaden i Nordkorea. Vi mellanlandade först i Beijing där vi sammanstrålade med två läkare Lars Pohlmeier och Stephan Kolb samt en medicinstudent Lena Selig samtliga från vår tyska systerorganisation. Vi fem flög den 23 augusti från Beijing till Pyongyang dit vi var inbjudna av den nordkoreanska IPPNW-föreningen Korean Anti Nuke Peace Physicians, KANPP.
Ankomsten
Vi tog oss således med flyg från Beijing till Pyongyang, ett nordkoreanskt flyg som går denna sträcka två gånger per vecka. Med på planet var personer som arbetar med internationellt bistånd, diplomater, en del representanter från Nordkorea vilka vi kände igen då de alla bär ett märke med foto av den store numera avlidne ledaren Kim Il Sung på rockuppslaget. Vi fick klart för oss att bl.a. USA har delegationer som med lågmäld diplomati besöker Nordkorea för att arbeta med tekniska och säkerhetspolitiska frågor. På flygplatsen i Pyongyang var röda mattan utrullad, och en liten militärorkester välkomnade en officiell delegation från Zambia som var med i planet. Vi blev på flygplatsen mottagna av Ingrid Johansson, förste sekreterare på svenska ambassaden.
Vi bodde på Koryo (= Korea) Hotel, som är det stora hotellet med 44 våningar där utländska delegationer vanligen får bo. Efter programgenomgång med de två vänliga fyrtioåriga manliga representanterna för KANPP, bjöds vi på en generös mottagningsmiddag på hotellet. Här anslöt vice ordförande inom KANPP, en drygt femtioårig man som på direkt fråga svarade att han var “fredsarbetare”, och inte hade någon medicinsk bakgrund. Vi insåg snart att KANPP inte är en organisation knuten till medicinska institutioner, utan att den är anknuten till utrikesministeriet [dvs det är en s.k. Governmental Non-Governmental Organization, GoNGO].
En av representanterna med titeln Secretary fungerade under hela besöket som tolk, och den exekutive sekreteraren själv talade ganska god engelska. Vi fick av vice ordförande höra att USA har tusen kärnvapen stationerade i Sydkorea, en uppgift som vi bestred, då den i Sydkorea officiella (och sannolika) situationen är att det där idag inte finns några kärnvapen. Ett centralt tema för vårt samtal denna första afton var möjligheten till återförening av Nord- och Sydkorea. Vice ordförande menade att USAs diplomati lägger hinder i vägen för att människor idag kan träffas över den demilitariserade zonen på 38:e breddgraden.
Besök på sjukhus
Studiebesök på DPRK (Democratic People’s Republic of Korea) Academy of Koryo Medical Science, ett sjukhus rekonstruerat 1982 med inriktning på traditionell läkekonst. Vi visades runt och fick se auriculodiagnostik, sugkoppbehandlingar, moxa, akupunktur, manuell terapi m.m. All sjukvård i Nordkorea är gratis, och man kan tydligen välja vilken form av utredning och behandling man önskar. Vi besökte även Kim Man Yu Hospital, ett större sjukhus med över tusensängar och med subspecialiserad verksamhet och arbetsprinciper i enlighet med vår egen tradition. Vi såg en hel del laboratorieapparatur och radiologisk apparatur, bland annat för CT, men vi fick höra om svårigheter att få reagenser och röntgenfilm.
Vid detta sjukhusbesök föreläste vi inför ett knappt hundratal läkare, Gunnar Westberg om njurmedicinska diagnoser och Hans Levander om farmakologisk behandling vid reumatoid artrit. Försök att tala om Läkare mot kärnvapen samt IPPNWs program avböjdes av våra ledsagare från KANPP “p.g.a. tidsskäl”. Vår student Lena från Tyskland stod dock på sig i sitt krav att få berätta om sin bakgrund med uppväxt i Leipzig i f.d. Östtyskland och med erfarenheter från den tyska återföreningen, samt om IPPNW-studenters arbete internationellt inom programmet Nuclear Weapons Inheritance.
Försiktiga applåder kom efter Lenas presentation som även rönte uppskattning från klinikchefen. Efter föreläsningen ledsagades vi ut från salen, och först därefter fick läkarna lämna salen. Således medgavs ingen tid eller möjlighet till direkt kontakt med läkarna.
Vi besökte även Pyongyang Maternity Hospital, ett modernt sjukhus inriktat på kvinnosjukdomar och perinatalvård. Vi fick ett ganska gott intryck av behandlingsprogram och principer, även om vi inte kunde verifiera siffror och resultat. Män får ej närvara vid förlossning; alla mödrar stannar kvar en vecka på sjukhus; nästan alla förlossningar sker på sjukhus; uppföljning sker i hemmet efter förlossning. Mammografiundersökningar begränsas av brist på röntgenfilm.
Läkare mot kärnvapen i Nordkorea
Vårt viktiga möte med KANPP skedde i Peoples Cultural Palace, med en delegation under ledning av ordföranden, Mr Choe Chung Sikh, som dessutom är vice hälsovårdsminister i Nordkorea. Vi samtalade genom tolk i otvungen atmosfär vid ett stort konferensbord under en och en halv timme.
KANPP bildades 1992 och är medlem i IPPNW-federationen. Jag har vid tidigare IPPNW-konferenser i Beijing och Paris kort träffat KANPP-delegater, men upplevt svårigheter i samarbetet då vi planerat dialogmöten i Moskva. IPPNW-delegationer har vid ett par tillfällen tidigare besökt Pyongyang, vid dessa tillfällen med deltagande från USA och Japan. Vi ställde nu krav på att våra framtida delegationer inte skall begränsas p.g.a. nationalitet.
KANPP:s interna program vad gäller information om de medicinska konsekvenserna av kärnvapen tycks inte ha varit så aktivt. Jag uppfattade att föreningen nu officiellt omfattar 60 läkare samt 40 studenter. Programmet för KANPP sammanfattades i fyra punkter:
• Ökad aktivitet inom KANPP med stöd av IPPNW-deklarationen från världskongressen i Beijing 2004.
• Att få människor i väst att bättre förstå situationen i Nordkorea.
• Att förhindra att ett krig med kärnvapen bryter ut på Koreahalvön.
• Att arbeta för att de 1 300 överlevande från Hiroshima och Nagasaki som nu bor i Nordkorea skall få optimal medicinsk uppföljning, detta i samverkan med andra organisationer.
Vi talade om möjligheterna till ökad kontakt med läkare, och KANPP önskar att nordkoreanska läkare skall kunna få kompletterande utbildning i Europa. Vi underströk vikten av att KANPP stöder läkares deltagande i IPPNW-konferenser, exempelvis en planerad konferens i Kina i maj 2006, samt kommande världskonferens i Helsingfors september 2006. Studentutbyte sker i viss utsträckning bland annat med Charité-sjukhuset i Berlin. Våra tyska delegater tar sig nu an frågan om utökat studentutbyte.
Material från SLMK och IPPNW överlämnades till KANPP, bland annat det förslag på en kärnvapenkonvention som tagits fram av IPPNW, IALANA (jurister) och INESAP (International Network of Engineers and Scientists Aganist Proliferation).
Vi ställde frågan varför Nordkorea dragit sig ur NPT. Svaret var att NPT inte upplevdes som någon garanti för Nordkorea.
Kärnvapen i Nordkorea?
Frågan blev inte specifikt besvarad under vårt besök. Det är möjligt att Nordkorea har ett par atombomber, men att robotar för att avfyra dessa bomber inte finns av tillräcklig kvalitet. Ett program för kärnvapen finns sedan början på 1990-talet och statsledningen har officiellt tillkännagivit att man numera har kärnvapen.
Vi får innerligt hoppas att man inte genomför något kärnvapentest; det skulle få förödande politiska konsekvenser i hela regionen.
Biståndsorganisationer i Nordkorea
Under ett mycket intensivt och faktafyllt program under en dag besökte vi kontoren för Unicef, Röda Korset, FN-kontoret för koordinering av bistånd (OCHA), Première Urgence som arbetar med produktion av i.v. infusionslösningar, samt ett “interagency” veckomöte där dessa organisationer samt NGOs stämmer av aktiviteter och program. Dessutom gjorde vi korta besök på svenska och tyska ambassaderna och var denna kväll hembjudna till chefen för lokala WHO-kontoret, en norsk läkare.
Det finns i Pyongyang 26 ambassader varav 5 från EU-länder. Ambassaderna och kontoren för biståndsprogrammen ligger inom ett avgränsat område i Pyongyang. Det går att arbeta med dessa program i Nordkorea även om de politiska strukturerna ibland upplevs tunga. I motsats till vissa länder, exempelvis i Afrika, så finns det nämligen i Nordkorea sociala strukturer som fungerar. Om man vill uppnå resultat måste man vara tydlig i sitt program och visa uthållighet.
Life-Link programmet
Jag vill även informera om att Life-Link programmet, ett “barn” till IPPNW, sedan april 2005 är introducerat på en högstadieskola i Pyongyang. Vid ett kort besök till skolan som ännu inte öppnat efter sommarledigheten mottogs jag och Lars Pohlmeier med en liten musikalisk föreställning och inbjöds att deltaga i ringdans. Vi fick ett härligt möte med skolelever i lägre tonåren. Lite ping-pongspel med tränande elever i gymnastiksalen bidrog till diplomatin. KANPP är nu koordinator för Life-Link programmet i Nordkorea.
Socialt program
Vi besökte Det stora folkets hus för studier (bibliotek och vuxenskola), det 170 meter höga Juchetornet, tillägnat Nordkoreas statsfilosofi, triumfbågen till minne av frigörelsen från den japanska ockupationen 1910 – 1945 samt Kim Il Sungs mausoleum, Kumsusan Memorial Palace.
Vi såg även en s.k. Arirangföreställning, ett väldigt program på en idrottsarena med gymnastik, dansnummer och läktareffekter, allt genomfört av 100 000 (sic!) aktörer inför 80 000 åskådare. Från vår minibuss såg vi sedan hur stora grupper av människor på gator och torg tränade på masseffekter att framföras vid kommande ceremonier.
Hemresan med tåg, 24 timmar från Pyongyang över Amnok Gang-floden till Beijing, gav en del oväntade kontakter, till exempel Indiens ambassadör i Pyongyang på väg till Beijing, som vi bjöd in till vår kupé för morgonsamtal och tankeutbyte. Vi glömmer heller inte fransmannen i restaurangvagnen som skriver på ett manus till en teaterpjäs om situationen i Nordkorea.
Hälsoläget i Nordkorea
Vi fick här stödja oss på en Unicef-rapport med undersökning från 2004 som talar om ett ogynnsamt läge vad gäller näringstillstånd återspeglat i att barnen är kortvuxna och magra samt att många mödrar har A-vitaminbrist och anemi. Det finns en antydan till förbättring men landet är fortfarande i behov av internationellt bistånd med matleveranser. Regionala skillnader lär vara relativt uttalade vilket förklarades av bland annat dålig ekonomi och transportproblem.De flesta män röker; kvinnor röker inte alls. Alkoholism beskrivs som ett problem.
Korta möten på Beijings flygplats
Under ett dygn i Beijing i väntan på flyget till Europa hann vi med ett möte med Dr Alex Hu och två medicinstudenter, vilka vi redan mött i Hiroshima. Vi diskuterade konkret hur IPPNW i Kina nu kan reaktiveras, i första hand med ett viktigt möte i Suzhou nära Shanghai i maj 2006, och att en större delegation från Nordkorea bör deltaga vid detta möte.På förmiddagen före hemresan hade vi ett möte med en representant för kinesiska Peace Association, en paraplyorganisation för fredsprogram i Kina. Denna organisation var med och organiserade IPPNW-kongressen 2004, och man är nu intresserad av att stödja Life-Linkprogrammet i ett pilotprogram i Kina.
Sammanfattande intryck
I Nordkorea är KANPP den organisation som SLMK och IPPNW får samverka med, och vi tryckte hårt på att kontakter med läkare och studenter är en förutsättning för framtida samarbete. Program för studentutbyten skissades. SLMK skall undersöka vilka medicinska tidskrifter från Skandinavien som kan sändas till sjukhusen. Det är nödvändigt att uppföljning sker och att etablerade kontakter underhålls.
För oss som deltog i resan har detta slutna land nu fått ett ansikte och det är märkvärdigt vad detta betyder, i positiv mening. Nordkorea har en lång väg att gå med osäker framtid vad gäller politiskt ledarskap, vilket gör att vi får leva med fortsatt osäkerhet rörande politik och säkerhetstänkande.
Vi har försökt att introducera SLMK:s och IPPNW:s budskap samtidigt som vi bedrivit “citizen diplomacy” såväl individuellt som med skolprogram.
Vem vill vara med i det fortsatta arbetet med speciell inriktning på denna region?
Vi måste vara tillbaka i Kina och Nordkoreai maj 2006! Hör av dig!
HANS LEVANDER – SLMK Uppsala
| Skulle du läsa dette just nu om du inte hade nytta av det? Få fler kvalitetsartiklar ifrån TFF i framtiden |
To The Secretary of State Dr Condoleezza Rice
Dear Dr Rice,
A delegation from International Physicians for the Prevention of Nuclear War recently visited North Korea where we visited hospitals, met with colleagues and with representatives of international organizations.
The health situation in DPRK is fragile, one third of the children are undernourished, fifty percent of women in the child bearing age are anemic, basic medicines are often not available. Even in Pyongyang people freeze to death in winter because of the lack of oil and electricity for heating. The country is constantly dependent on foreign aid with food and medicines.
We understood that our colleagues want contacts with other countries to break the isolation.
It is with relief we learn that the six-party talks have made progress. Concessions were made by both the USA and DPRK. We do not expect that the road to a Nuclear Weapons free Korean Peninsula, and finally a peace agreement, will be smooth, but we urge the USA, China, Japan, South Korea and Russia to use the opportunity to ease the suffering of the population in the poor country whenever there is a chance.
A representative of the DPRK government has asked that the UN should stop its food aid to the country. This is an expression of the Juche ideology of self-imposed isolation. However, he did not ask that medical aid should be stopped. One half of the medicines in North Korea comes as foreign aid. That aid should be increased, in our opinion.
People in DPRK know that the USA was the first country to contribute aid after the natural catastrophes ten years ago. We do not know if foreign aid will be an effective way to decrease the isolation of the country but we know it will help the sick.
Negotiations for peace in Korea will take great patience and skill. We hope all parties will cultivate these virtues.
Yours sincerely
Hjälp till Nordkorea?
Den nordkoreanska ideologin är Juche. Juche innebär socialism, nationellt oberoende och självförsörjning. Tror jag, en annan av ideologins särdrag är dess obegriplighet. Nordkorea är i ständigt beroende av utländsk hjälp med mat, mediciner och energi. Juche har misslyckats.
Den nordkoreanska regeringen begär nu att FN skall upphöra med mathjälpen. FN har försökt se till att hjälpen distribueras till de mest behövande, och inte på politiska grunder. Upphör FN:s matprogram är det risk för att barn i institutioner och barnhem drabbas värst.
Den nordkoreanska regeringens inställning bör inte tas som ett skäl att upphöra med den hjälp som i alla fall kan komma in i landet. Det, och framstegen i förhandlingarna, är skälet till brevet ovan till USA:s utrikesminister.
Vi har också sänt ett brev till Kinas utrikesminister och uttryckt uppskattning av Kinas aktiva roll i sex-nations-förhandlingarna, och till den nordkoreanska IPPNW-föreningen med förhoppningar om fortsatta framsteg i arbetet för ett kärnvapenfritt Korea.
