Om krigets bilder

Susan Sonntags essäbok om krigsbildens historia och vår tids massmediala bilder av lidande är originell och djupt tankeväckande, menar Sören Sommelius.

Bok: REGARDING THE PAIN OF OTHERS
Av: Susan Sonntag
Hamish Hamilton/Penguin, London 2003

I vår massmediala tidhar bilder från krig blivit en del av människors normala vardag, särskilt via televisionens nyhetsbilder. Liksom all annan information silas och väljs de bilder och filmer som till slut visas, i många led. I USA har många bolag till exempel till policy att aldrig visa bilder av sårade amerikanska soldater. Men också svenska redaktioner gör (oftast nödvändiga) inskränkningar i det våld som visas, för att undvika spektakulära och alltför vidriga bilder.

Ändå har våldet i medierna trappats upp, kanske inte minst därför att vi via den kommersiella filmen blivit tillvanda. Brutalt krigsvåld har via televisionen blivit vanligt i vardagen.

Krigets bilder påverkar opinioner. Bilderna från Vietnamkriget väckte en antikrigsrörelse som till slut bidrog till att stoppa kriget. Dagens politiska makthavare är medvetna om det och försöker på alla vis kontrollera flödet av bilder och information.

I en ny essäbok, “Regarding the Pain of Others” (Om att betrakta andras smärta) diskuterar den amerikanska författaren Susan Sonntag insiktsfullt frågor som relaterar till mina inledande resonemang.

Boken har väckt berättigad internationell uppmärksamhet och belönades i dagarna med den tyska bokhandelns prestigefyllda fredspris vid Bokmässan i Frankfurt. Det skulle förvåna mig om den inte snart finns också på svenska.

Sonntag utgår frånen text av Virginia Woolf skriven 1938, med reflexioner om krigets (manliga) natur i en tid av växande krigshysteri. Woolf menade att en utbildad medelklasskvinna ingenting kan veta om krig, annat än vad hon ser i medierna. Det var då främst bilderna från det spanska inbördeskriget hon syftade på.

Vet vi mer om krig i dag? Nej egentligen inte, trots alla bilder och filmer.

Susan Sonntag går igenom alla de sätt bilder kan manipuleras på. Vi ser en bild på döda kroppar från Bosnien. Vilken etnisk grupp tillhör de döda? Vilka är skyldiga? Allt beror på bildtexten, som påverkar vårt sätt att uppfatta bilden. Men vem har skrivit bildtexten och i vilket syfte? För vem arbetade fotografen? Vem valde ut just den bilden?

På omslaget till Sonntags bok finns en etsning från Goyas kända serie “Krigets katastrofer”. En soldat betraktar med förvåning och fasa en hängd mans lik. Under en annan bild har Goya skrivit, “detta har jag sett”. Och under en annan åter, “detta är sanningen”.

Goyas bilder är sammanfattningar av saker som verkligen skett, mera än exakta återgivningar av en enskild händelse. Det ligger i deras natur. En fotografisk bild eller filmruta har annorlunda anspråk, “just detta hände”, “detta är sanningen”. Om Goyas bilder ville avslöja krigets fasor så har den moderna krigsfotografin syftet att visa fram den enskilda kusliga händelsen, “detta skedde”.

Och ändå är det sannerligen inte så enkelt. Med den digitala fotografins genombrott och dataprogram som Photoshop har den fotografiska bilden mist sin tidigare givna autencitet.

Men frågan är om det var bättre förr. En av fotohistoriens mest kända krigsbilder, Robert Capas på en soldat som stupar i spanska inbördeskriget, fotograferad i dödsögonblicket, är av allt att döma arrangerad. Ändå är den sann i Goyas mening. Men inte som fotografi.

Under de senaste decenniernahar bilderna från kriget kontrollerats allt hårdare av de krigförande parterna och särskilt av USA. Under det första golfkriget 1991 lanserades bilden av kriget som ett högteknologiskt precisionsspel. Innebörden av dem var också att visa fram USA:s totala militära överlägsenhet. Vad de amerikanska TV-tittarna däremot inte fick se var ohyggliga bilderna på tusentals flyende unga irakiska värnpliktiga som massakrerats i öknen och sedan grävdes ner av amerikanska bulldozers. Händelsen beskrevs av en amerikansk officer som “kalkonjakt”. NBC hade bilder ˆ men avstod från att visa dem.

Under bombningarna av Afghanistan 2001 fick omvärlden nästan inte se några bilder alls av bombernas effekter. Den amerikanska militärledningen köpte också upp alla de civila satellitbilder, som hade kunnat ge en aning om vad som skedde på marken under bombmattorna.

Under årets Irakkrig bjöds journalister in att följa med de framryckande amerikanska trupperna som “inbäddade” reportrar. Dessa arbetade självklart på militärens villkor. De bilder som inbäddade fotografer tog fyllde medierna, men gav hårt vinklade ˆ för att inte säga ensidiga ˆ bilder av kriget.

Sonntag diskuterar synenpå att vi lever i en åskådarkultur, där varje händelse måste få en dramaturgi för att fånga vårt intresse och där människor också strävar efter att bli bilder, kändisar, celebriteter. Har verkligheten abdikerat?

Nej, menar Susan Sonntag, och avfärdar tänkare som Jean Baudrillard och andra, det där synsättet är provinsiellt. En liten utbildad publik i den rika världen upplever nyheter som underhållning och spektakel. I förlängningen leder synsättet till cynism.

Med vår tids ström av bilder förändras den enskilda bildens genomslagskraft. Ändå har det funnits och kommer att finnas bilder som blir emblematiska, som ingår i vårt kollektiva medvetande. Ett exempel är bilden på den lille pojken i Warszawas ghetto 1943. Men det samma gäller också Fritiof Capras ovan nämnda bild, oavsett dess tillkomsthistoria. Många historiska bilder står i dag som historiska “bevis” – även om vi vet eller kan gissa att de är arrangerade.

Susan Sonntag rör sig kunnigt genom fotografiets historia. Hennes bok behandlar originellt många aspekter på “lidandets ikonografi”, och då framförallt krigsbildens historia.

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Related Posts

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
A donors’ conference, co-sponsered by the Burundian government, the Belgian government and UNDP will be held in Brussels January 12-13, 2004. This PressInfo offers a perspective on its urgency. See also TFF’s new Burundi Forum. Imagine for a moment that politics is about goodness and generosity. Where could a few million dollars of government aid and a few civil society organisations – guaranteed – win the hearts of extremely poor millions who want peace and already work hard to achieve it after 10 years of war and genocide? The answer is Burundi, the heart-shaped country in the heart of Africa. Burundi makes a good story from Africa. But what does the world know about Burundi, its problems and struggles? Burundi’s tough reality Here are the basic facts. Burundi’s population is about 7 million and it is number 171 out of the 175 countries on the UNDP’s human development index. Their life...
Peace is promoted by constructive proposals and dialogue Four preceding PressInfos have expressed concern over — and criticised — the ongoing, militarisation of the EU. Some will say: but there are no alternatives. We believe that there are always alternatives, that democracies are characterised by alternatives and choice, and that openly discussed alternatives will improve the quality and legitimacy of society’s decision–making. In addition, it is an intellectual and moral challenge to not only criticise but also be constructive. If we only tell people that we think they are wrong, they are not likely to listen. However, if we say: what are your views on this set of ideas and steps? — we may sometimes engage them in dialogue and sow a seed. Most people in power circles live their daily lives in in a time frame and a social space where certain ideas, viewpoints and concepts are just not...

Recent Articles

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...

TFF on Substack

Discover more from TFF Transnational Foundation & Jan Oberg.

Most Popular

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Read More
Imagen-thumbnail-The-Transnational-1
“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
p_mccartney_poem
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Logo-Transnational
1942James Paul McCartney is born in Liverpool on June 18th. 1956Paul writes his first song, I Lost My Little Girl. 1957Paul meets John Lennon at St. Peter’s Church Fete, Woolton, Liverpool. He joins his first group, The Quarrymen and performs in his first gig at The New Clubmoor Hall, Liverpool, on October 18th. 1960Formation of The Beatles, who play residencies in Hamburg and at The Cavern in Liverpool. 1961First Beatles recordings issued in Germany, as the backing group for Tony Sheridan. 1962The first Beatles Parlophone recording, Love Me Do, reaches number 17 in the British charts. 1963The birth of Beatlemania. Please Please Me gives the group their first British Number 1. She Loves You cements their success. Please Please Me and With The Beatles albums released. 1964First triumphant American tour. The Beatles perform at the Royal Command Performance and release their first film, A Hard Day’s Night. Their single I...
Logo-Transnational
  Back to the series “Bujumbura, Burundi”
By JONATHAN POWER August 16, 2000 LONDON – Remember the summer of ’98? In the sweltering, torpid heat of a Roman august, charged with exhaust fumes, the international community gave its overwhelming approval to the establishment of an International Criminal Court that will enable those accused of “crimes against humanity” to be tried and, if convicted, sentenced. Only seven nations opposed or abstained from the motion, including Israel, China, India and the U.S.A. where the Pentagon had successfully waged bureaucratic guerrilla war to undermine the initially sympathetic stance of President Bill Clinton. Two years on we can now see what an epochal event that was. In a the stroke of 120 pens it changed the climate on political thuggery. After numerous half-starts and false starts ever since the Nuremberg and Tokyo trials that convicted the war criminals of the Second World War, the world at last had agreed en masse a common...