Sover du gott efter detta, Bildt?

De svenska stridsflygplan som sattes in i Libyen borde användas till att också angripa mål på marken i offensiv krigföring. Det tyckte Folkpartiets militante ledare Jan Björklund, när den svenska insatsen i Libyen diskuterades i mars 2011.

Så blev det dessbättre inte. Men Sverige deltog, med brett parlamentariskt stöd, i ett krig som efteråt alltför lite har ifrågasatts. Sverige svarade för en fjärdedel av flygspaningen för att lokalisera bombmål.

Kriget kallades ”humanitär intervention” och genomfördes av Nato med stöd av FN-resolution nummer 1 973.

Men i själva verket var det inget annat än ett traditionellt kolonialkrig, sammanfattar den norske fredsforskaren Ola Tunander i sin bok Libyenkrigets geopolitik, som är en svidande genomgång av krigets förutsättningar och konsekvenser. Det här är en bok som politiker som Björklund och Bildt borde läsa. Om de gör det tvivlar jag på att de kommer att sova gott efteråt.

Libyen var 2010 Afrikas rikaste land, med ett utvecklat välfärdssystem. Inkomsterna från oljan användes till fri utbildning, gratis sjukvård, fri el och vatten och till att stödja andra och fattiga stater i Afrika.

Muammar Gaddafi var initiativtagare till Afrikanska Unionen och ville skapa en afrikansk valuta, som motvikt till euron och dollarn.

Libyens rikedomar kommer från oljan. I landet finns hälften av all olja i Afrika. Det libyska statliga oljebolaget underkastade sig på despoten Gaddafis tid inte amerikanska och brittiska intressen. Gaddafi nationaliserade landets oljetillgångar på 1970-talet.

Snart två år efter kriget har Gaddafis auktoritära stat ersatts av en fragmenterad ”misslyckad stat”, ett land av rivaliserande stadsstater och klaner, med ständiga konflikter mellan olika kriminella gäng och beväpnande grupper och ingen central statsmakt som kan återuppbygga landet. Samma islamistiska soldater med al-Qaida-band som fick stöd av USA för att störta Gaddafi vänder sig nu mot USA, på liknande vis som skedde i Afghanistan.

Tunander, som är forskningsprofessor vid PRIO, Peace Research Institute Oslo, ger en radikalt annorlunda bild av kriget i Libyen än den gängse i västliga medier.

Han menar att kriget var noga planerat av Frankrike, Storbritannien och USA i allians med Qatar, Saudiarabien och inhemska makteliter.

De libyska rebellerna använde sig av den amerikanska PR-firman Patton Boggs (den mest inflytelserika i Washington) och The Harbour Group, som framgångsrikt manipulerade bilden av inbördeskriget.

I en första fas uppfattades i väst det som skedde i Libyen som en fortsättning på den arabiska våren i Tunisien och Egypten. Den bilden är helt missvisande, understryker Tunander. Diktatorerna i Egypten och Tunisien hade nära band till franska och italienska politisk-militära eliter. Kämparna på Tahrirtorget hämtade inspiration från bland annat ickevåldskampen i Serbien mot Milosevic. Kriget i Libyen var något helt annat.

I Libyen inleddes redan från början en välplanerad väpnad kamp, där libyska eliter lierade sig med västliga stormakter. Flera hundra franska, brittiska och amerikanska soldater ur specialstyrkor fanns på marken i Libyen i mitten av mars 2011. USA:s kommandofartyg Mount Whitney låg utanför Libyens kust redan i februari och blev krigets kommandocentral.

Antalet döda på rebellsidan överdrevs tio- eller tjugofalt, liksom Gaddafis hot mot Benghazi då det hette att ”100 000 riskerade att dödas av Gaddafis trupper”, vilket ledde till FN-resolutionen 1973. Återkommande rapporterades om Gaddafis ”svarta legosoldater”, som påstods döda fredliga demonstranter.

Men mellan tio och tjugo procent av Libyens befolkning är svarta. De utsattes av rebellerna för etnisk rensning. 900 000 libyer, varav de flesta svarta, har flytt från Libyen. Tawergha, en libysk stad med 30 000 svarta invånare är i dag en död ruinstad. Human Rights Investigation talar om etnisk rensning och folkmord i staden: ”… demoniseringen av svarta människor har lett till omfattande grymheter, inklusive lynchningar och halshuggningar …”

En annan kuriös PR-historia gav vid hand att Gaddafi utrustade sina soldater med Viagra och uppmanade dem till våldtäkt av fiendesidans kvinnor.

Påståendet återgavs bland annat av Internationella Brottsmålsdomstolens chefsåklagare. Men en senare gjord FN-utredning fann inga som helst belägg. Allt man kunde få fram var några intakta Viagraförpackningar utanför utbrända Gaddafi-stridsvagnar.

Tunander jämför Viagrahistorien med en händelse under i Kuwaitkriget 1990, där man spred en påhittad historia om att Saddam Hussains soldater slet ut barn ur kuvöser.

Det libyska folket är förlorarna efter kriget. På liknande vis som afghaner och irakier tvingas man nu leva i en sönderslagen våldspräglad stat efter ett kolonialt krig. Vinnare är framförallt USA och Storbritannien som övertagit kontrollen över Libyens olja.

Världsopinionen blev fullständigt manipulerad, skriver Ola Tunander och dokumenterar grundligt skälen till sin slutsats.

Hans bok ger ett ”väsentligt bidrag till historieskrivningen om vår inte så ljusa samtid”, som Anders Björnsson skriver i sitt förord.

En fråga som jag återkommer till under läsningen är: Hur kunde det komma sig att svenska politiker över hela det politiska fältet så aningslöst ställde upp på ett så orättfärdigt och destruktivt krig?

Ursprungligen tryckt i Helsingborgs Dagblad den 2 januari 2013.

Sören Sommelius
soren.sommelius@hd.se
042-489 90 45

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Related Posts

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
  Back to the series “Bujumbura, Burundi”

Recent Articles

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...

TFF on Substack

Discover more from TFF Transnational Foundation & Jan Oberg.

Most Popular

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Read More
Imagen-thumbnail-The-Transnational-1
“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
p_mccartney_poem
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Logo-Transnational
1942James Paul McCartney is born in Liverpool on June 18th. 1956Paul writes his first song, I Lost My Little Girl. 1957Paul meets John Lennon at St. Peter’s Church Fete, Woolton, Liverpool. He joins his first group, The Quarrymen and performs in his first gig at The New Clubmoor Hall, Liverpool, on October 18th. 1960Formation of The Beatles, who play residencies in Hamburg and at The Cavern in Liverpool. 1961First Beatles recordings issued in Germany, as the backing group for Tony Sheridan. 1962The first Beatles Parlophone recording, Love Me Do, reaches number 17 in the British charts. 1963The birth of Beatlemania. Please Please Me gives the group their first British Number 1. She Loves You cements their success. Please Please Me and With The Beatles albums released. 1964First triumphant American tour. The Beatles perform at the Royal Command Performance and release their first film, A Hard Day’s Night. Their single I...
Logo-Transnational
  Back to the series “Bujumbura, Burundi”
By JONATHAN POWER August 16, 2000 LONDON – Remember the summer of ’98? In the sweltering, torpid heat of a Roman august, charged with exhaust fumes, the international community gave its overwhelming approval to the establishment of an International Criminal Court that will enable those accused of “crimes against humanity” to be tried and, if convicted, sentenced. Only seven nations opposed or abstained from the motion, including Israel, China, India and the U.S.A. where the Pentagon had successfully waged bureaucratic guerrilla war to undermine the initially sympathetic stance of President Bill Clinton. Two years on we can now see what an epochal event that was. In a the stroke of 120 pens it changed the climate on political thuggery. After numerous half-starts and false starts ever since the Nuremberg and Tokyo trials that convicted the war criminals of the Second World War, the world at last had agreed en masse a common...