PressInfo #224 - "Purpurhjärtan - Mitt hjärte brinner" En utställning och en bok omsårade veteraner från kriget i Irak

Denna PressInfo finns på engelska och danska

“Jag gick inte med i armén för att tjäna mitt land utan för att fly från ett förbaskat tråkigt liv i min hemtrakt, Orange County, och för att komma från mitt gäng och knarket.”

Robert Acosta hade precis fyllt 18 när han gick in i USAs militär. Han var 19 när han blev förflyttad från Hanau i Tyskland till Irak, där tre månader senare en handgranat, som någon hade kastat emot hans pansrade manskapsvagn (Humwee), exploderade. “Det finns ingen möjlighet i världen att vara beredd på en situation där plötsligt din hand ligger framför dig på marken och små, blodiga bitar av dig själv klibbar på väggarna”, säger han.

Medan han berättar vrider vänsterhanden hela tiden på kroken som numera ersätter hans högerhand. Det är alltid svårt för honom att tala om detta.

Robert Acosta, Photo by Nina Berman © 2005

Den New York-baserade fotografen Nina Berman, som bland andra tidningar också arbetar för New York Times, gjorde förra året en bildserie på honom och sjutton andra veteraner från Irak (en av dem en kvinna). “Eftersom ingen annan gjorde det – inte ett enda foto kunde man hitta i nyhetsmedierna – började jag leta efter veteraner på Google, med sökord som ‘amputerade ben och armar’ eller konstgjorda lemmar’.”

I februari 2005 visade det amerikanska försvarsministeriets hemsida en lista på 11,442 sårade soldater, men bara sådana som hade sårats i strid. Luis Calderón från Puerto Rico, nu 22 år gammal, står inte med på listan. Hans “quadriplegia” – förlamning från nacken – är resultatet av att en betongmur rasade ner över honom sedan han försökt att destruera den med sin kampvagn, eftersom den var försedd med ett jätteporträtt av Saddam Hussein.

Inte heller José Martínez, 20 år gammal, står med på listan. Hans ansikte är helt vanställt av brännskador orsakade av att en landmina exploderade bredvid hans Humwee – men det hände inte “i strid”. Jordan Johnson, 23 år i dag, finns inte heller på listan. Hennes högerben blev sönderkrossat vid en lastbilsolycka, men inte “i strid”. Inga Purpurhjärtan till dem – och någon pension blir det då inte heller. I alla fall inte utan att de får kämpa för det.

Hittills har Walter Reed-militärsjukhuset i Washington fått in 17 000 sårade som kommer direkt ifrån Irak eller från Landstuhl i Tyskland, medan flottans sjukhus har registrerad 11 000. Räknar man också med dem, som finns på de mindre sjukhusen, beräknas det samlade antalet sårade USA-soldater vara 37 000. De som “bara” är sårade i själen och lider av trauman och stressyndrom som inte syns på kroppen, de räknas inte alls.

I mars 2005 mottog Nina Berman World Press’ fotopris för sina bilder och för boken “Purpurhjärtan – Hem från Irak”. För henne är denna fotografernas Oscar dock inte så viktig.

Rekryteringsmarknaden är synnerligen konkurrenspräglat, och agenterna betalas i förhållande till sina framgångar. De kör upp sina bussar vid skolorna och delar ut gratis dataspel till ungarna i utbyte mot adresser och telefonnummer. Spelen är gjorda för att testa olika typer av färdigheter som behövs inom armén, och efter en utvärdering av resultaten blir föräldrarna uppringda och erbjudna pengar eller andra förmåner.

“Det finns så många som bara inte vet vad de ska ta sig till annars”, säger Robert Acosta och skakar argt och hjälplöst på sina axlar. “En av killarna här har sin pappa i fängelse för dråp, hans mamma försvann när han var liten. Armén har varit hans enda familj – för fan, alltså!”

Nu är Alex Presman 26 och måste klara sig med bara ett ben. Alan Jarmaine Lewis, 23 år numera, är ytterligare en av dem som hoppats på att “höra till” någonstanns – hans far, syster och vänner blev ihjälskjutna i gängkrig i Chicago när han bara var 7 år. Han har förlorat båda benen i Irak, och hans ansikte är svårt brännskadat.

Sedan januari 2005 har rekryteringsagenterna haft svårare att få sina kvoter uppfyllda, så nu erbjuder de upp till 18 000 dollar till ungdomarna för att skriva in sig i armén. Men det är knappast ens någon färgad – mest kvinnor – eller andra som numera blir frestade av erbjudanden, hur fattiga, meningslösa och hopplösa de än känner sig.

Numera kan inte ens PR-versionen, som regeringen utger över antalet döda och sårade, dölja vilket hot mot livet och hälsan det är att gå i krig i Irak.

Det är första vernissagen av utställningen i Tyskland på Tysk-Amerikanska Institutet i Heidelberg. På den stora trappans väggar finns ändlösa listor på döda civila irakier uppklistrade – “The Iraq Bodycount” kunde sätta namn på 6.900 av 100 000 – med orden: Ett Hundra Tusen! Robert Acosta är på väg upp till vernissagen. När han fattar vad det är han ser får han plötsligt tårar i ögonen. “Oh shit”, viskar han och vänder sig bort – – “och allt det till ingen nytta”.

Tre dagar senare i Freiburg hjälper han med ena handen att få upp listorna på väggen. “Min lillebror är 16 nu, på sistone pratar han om att ‘kanske det där med armén är kul’. En rekryteringsagent har varit därhemma, men jag säger bara – kommer han, eller någon annan av dom typerna tillbaka så ska jag skaka min krok rakt upp i fejset på honom”.

“Jodå – vi ska göra livet till ett helvete för dom där, – det är vårt viktigaste bidrag till kampen emot kriget”, säger Nina Berman. När man ser hennes grymma leende tror man henne gärna.

Lär mer om “Purpurhjärtan – Mitt Hjärta Brinner”

Open Democracy: Nina Berman – Purple Hearts – Back from Iraq
“De döda berättar inga historier. Det är de sårade som har överlevt och kan tala och nu visar på vår medskyldighet”. För att markera andra årsdagen av Irakkrigets början, presenterar Open Democracy tio profiler från “Purpurhjärtan – Hem från Irak”, den välkända fotoserien om sårade amerikanska soldater av prisbelönade fotografen Nina Berman.

Mother Jones – The Damage Done

Digital Journalist – Purple Hearts thumbs – Nina Berman’s photos

Nina Berman’s book, Purple Hearts

Information Clearing House – Purple Hearts. A Documentary by Roel van Broekhoven
En fotoserie av New York baserade Nina Berman om sårade Irak-veteraner har lett till skapandet av denna dokumentär. Hon har också skrivit boken “Purpurhjärtan – Hem från Irak”, där soldater berättar sina historier. Dokumentärfilmaren Roel van Broekhoven reste runt i USA för att träffa de personer, som porträtterades av Bermans foton.
I småstäder runt Alabama och Pittsburgh, eller i Washington och Los Angeles berättar de detaljerat om vad som hände den dagen när de sårades, hur de kom tillbaka hem – blinda eller utan ben – hur de nu måste försöka att glömma kriget. Officiellt är de “hjältar” med ett Purpurhjärtan på uniformen som de har hängande i garderoben. De flesta längtar efter att komma tillbaka till armén som numera inte har någon användning för dem. Det är en historia som President Bush knappast önskar ska spridas.

The Iraq Body Count

Operation Truth – U.S. Soldiers against the war

Bara i Tyskland har utställningen “Purpurhjärtan – Mitt Hjärta Brinner” visats i Heidelberg, Freiburg, Türingen, Aachen, Saarbrücken, Herford, Hannover och Düsseldorf.

KONTAKT
För mera information om utställningen och hyran av den, ta kontakt med Annette Schiffmann: anna.schiff@t-online.de

© TFF and the author 2005

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Related Posts

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
A friendly quarrel while we agree that the US sanctions are a weapon of mass destruction and kill more people than wars do. And that we must talk much more about sanctions than we have so far. Jan Oberg, TFF director March 16, 2026 John Mearsheimer recently stated that U.S. sanctions murdered around 38 million people between 1971 and 2021 – see the video below. It is a dramatic figure, and it has spread quickly because it captures, in one sentence, the enormous human cost of modern sanctions. I share his concern about the destructive effects of economic coercion. But the specific number he cites — and the way he attributes it — deserves a friendly academic clarification. The figure comes from a 2023 Lancet Global Health article estimating the mortality effects of unilateral U.S. and EU sanctions over the past half‑century. This is the first point where Mearsheimer’s shorthand diverges from the text: the study...
Jan Oberg May 15, 2026 Go to this Fox News page and scroll the whole way down: President Donald Trump tells the world that his meeting with President Xi Jinping yielded a lot of very concrete political and economic results – of course, only where the Chinese side, according to him, agreed with him. He does not mention the Taiwan issue, but Secretary of State, Marco Rubio, says that it did not feature prominently in their talks and that the US policy on Taiwan has not changed. Then go to China Daily – or Global Times – and you will see that for the Chinese it is framework, principles, structure of cooperation etc. that matters – all embedded in the overall idea of “constructive bilateral relationship of strategic stability.” Nowhere is any concrete agreement or deal – all that Trump refers to – mentioned. At the general level, this gives you insights into the very different social...

Recent Articles

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...

TFF on Substack

Discover more from TFF Transnational Foundation & Jan Oberg.

Most Popular

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Read More
Imagen-thumbnail-The-Transnational-1
“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
p_mccartney_poem
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Logo-Transnational
1942James Paul McCartney is born in Liverpool on June 18th. 1956Paul writes his first song, I Lost My Little Girl. 1957Paul meets John Lennon at St. Peter’s Church Fete, Woolton, Liverpool. He joins his first group, The Quarrymen and performs in his first gig at The New Clubmoor Hall, Liverpool, on October 18th. 1960Formation of The Beatles, who play residencies in Hamburg and at The Cavern in Liverpool. 1961First Beatles recordings issued in Germany, as the backing group for Tony Sheridan. 1962The first Beatles Parlophone recording, Love Me Do, reaches number 17 in the British charts. 1963The birth of Beatlemania. Please Please Me gives the group their first British Number 1. She Loves You cements their success. Please Please Me and With The Beatles albums released. 1964First triumphant American tour. The Beatles perform at the Royal Command Performance and release their first film, A Hard Day’s Night. Their single I...
Logo-Transnational
  Back to the series “Bujumbura, Burundi”
By JONATHAN POWER August 16, 2000 LONDON – Remember the summer of ’98? In the sweltering, torpid heat of a Roman august, charged with exhaust fumes, the international community gave its overwhelming approval to the establishment of an International Criminal Court that will enable those accused of “crimes against humanity” to be tried and, if convicted, sentenced. Only seven nations opposed or abstained from the motion, including Israel, China, India and the U.S.A. where the Pentagon had successfully waged bureaucratic guerrilla war to undermine the initially sympathetic stance of President Bill Clinton. Two years on we can now see what an epochal event that was. In a the stroke of 120 pens it changed the climate on political thuggery. After numerous half-starts and false starts ever since the Nuremberg and Tokyo trials that convicted the war criminals of the Second World War, the world at last had agreed en masse a common...