PressInfo #208 - Varför lovordar FN i Kosovoen potentiell krigsförbrytare?

Den danske diplomaten Søren Jessen-Petersen är högsta myndighet i Kosovo och är SRSG där, dvs FN:s generalsekreterare Kofi Annans särskilde representant. Trots detta verkar det inte som om det i någon huvudstad, i mederna eller i FN i New York höjs ett enda ögonbryn när han förbehållslöst tar herr Ramush Haradinaj i famnen, denne före detta ledare för den olagliga Kosovos Befrielsearmé (UCK) och före detta premiärminister i det icke-oberoende Kosovo som nu åtalats för krigsförbrytelser av Haagtribunalen.

Relevanta länkar här

Søren Jessen-Petersen tar Haradinaj i famn

I ett uttalande med anledning av Haradinajs avgång lovordade Jessen-Petersen honom för hans “dynamiska ledarskap, starka engagemang och vision” och sade att “Kosovo står i dag närmare än någonsin att uppnå sin strävan att få till stånd en lösning av sin framtida ställning”. Han kallade honom sin “nära medarbetare och vän”. Trots att premiärministern inte hade något annat val än att frivilligt bege sig till Haag, lovordade Kofi Annans representant honom för den “värdighet och mognad” han visat när han beslutat sig för att göra detta. Han gav också uttryck för sin förståelse för “den chock och den vrede” som folket i Kosovo måste känna över händelsen, varvid han med “folket” givetvis åsyftade enbart albanerna och knappast serberna, romerna och de andra minoriteterna som bor där.

Søren Jessen-Petersen fortsatte sedan med att säga något som förtjänar att citeras i sin helhet.

“Det beslut som herr Haradinaj offentliggjorde, att han skulle samarbeta med Tribunalen, trots att han är fast övertygad om att han är oskyldig, och fastän det är plågsamt för honom, för hans familj, för Kosovo och för hans många vänner och medarbetare, bland andra i UNMIK, är samtidigt ett exempel på Kosovos växande politiska mognad som ansvarskännande medlem av världssamfundet. Jag är övertygad om att herr Haradinaj åter kommer att kunna tjäna Kosovo, för vars bättre framtid han offrat och bidragit så mycket.”

Såvida inte FN:s generalsekreterares särskilda representant antyder att det är att tjäna Kosovo att Haradinaj beger sig till Haag – vilket inte är så troligt med tanke på andra delar av hans uttalande – uttrycker han här att han tror att herr Haradinaj är oskyldig och att hans återvändande vore en tjänst åt Kosovo. Är inte detta sensationellt? Man undrar huruvida generalsekreterarens representant antyder att Haagtribunalens åtal är ett misstag eller är ej allvarligt menat? Visar Kofi Annans representant ett visst förakt för tribunalen, som upprättades 1993 av just den organisation han representerar?

Är han omedveten om vilken sorts organisation UCK var och att den, på ett tidigt stadium, av USA:s diplomater på hög nivå ansågs vara en terroristorganisation? Betraktar han varenda anklagelse mot Haradinaj framförd från Serbien (som Kosovo är en del av) som rena påhittet? Har han inte haft tillgång till underrättelseinformation om verksamhet som bedrivits av UCK-förband på den tid Haradinaj var en hårdför extremist med vapen i hand? Har han aldrig hört någon tala om detta i Kosovo? Eller är han så oförsiktig att han inte bryr sig om att ta reda på allt detta och tror att hans käre vän Haradinaj var författningsenligt ur stånd att göra några dåliga saker då på 90-talet? Relevanta länkar här

Det säger sig självt att var och en ska anses vara oskyldig tills han bevisats vara skyldig. Det gäller även Haradinaj. Men att “vara övertygad” om att han är 100% oskyldig och kommer att återvända till Kosovo är att göra en politisk markering långt bortom detta. Och en sak är säker: ingen internationell diplomat och endast fåtalet medier har respekterat den omnämnda principen när det gäller Milosevic eller andra som åtalats av Tribunalen.The full text of the Tribunal’s indictment is found here

The shorter version of the indictment – press release

Förklaras sympatiyttringen av världssamfundets rädsla för misslyckande?

Søren Jessen-Petersen är varken naiv eller oerfaren. Därför återstår det två förklaringar: A) Hans hemtrevliga prat om sin potentiella krigsförbrytarvän är vad han blivit tillsagd att säga av några deltagare i händelsernas större spel; det är inte Kofi Annan, vars eget uttalande var mycket försiktigare. Denna förklaring kan inte uteslutas. Eller B) Detta är ett exempel på den sjaskighet som kommit att känneteckna världssamfundets politik för konflikthantering i Kosovo. Varför det?

Eftersom detta är ett uppenbart misslyckande på konflikthanteringens och fredsuppbyggnadens område. Sex år efter Natos bombningar och alla de underförstådda löftena till den albanska sidan om oberoende, vill de hårdföra bland albanerna och många vanliga albaner att världssamfundet mycket snart skall åstadkomma något. Tyvärr finns ingen livsduglig lösning i sikte. Av mycket goda skäl håller det albanska tålamodet på att ta slut. Jag vet efter mina besök i provinsen att ingen iakttagare där vågar utesluta att vi kan få bevittna vad som helst från lokala upplopp till krig om albanerna inte får se några framsteg i riktning mot formellt oberoende. Och vem ska garantera Kosovo detta? Herr Clinton och Madeleine Albright? Av The International Crisis Group – en nära-governmental organisation som nu bedriver en kampanj för Kosovos oberoende med sina proalbanska lobbyister och anhängare av Natobombningar? Eller FN:s säkerhetsråd – som emellertid inte kommer att kunna göra det. Att stycka av provinser och göra dem till stater genom att bomba är lite för mycket för för dem som själva har utbrytarprovinser.

Det internationella samfundet orar sig, rått uttryckt, för att till slut ställas inför i stort sett samma utmaningar från vännerna efter 1999 som ledarna i Belgrad, fast mycket värre, eftersom Milosevic trots allt aldrig lovade Kosovo något slags oberoende.

Det internationella samfundet i allmänhet och säkerhetsrådet i synnerhet kan inte samla sig till en insats, utom i ett avseende eftersom det bidrar till att skyla över det egna misslyckandet: skyll på Belgrad för allt som gått snett de senaste tio åren och lovorda albanerna i rollen som oskyldiga offer. Sådan är den politiska psykologin bakom bakom rubrikerna och uttalandena. Ta parti för den ena och försök hur som haver att se ut som opartisk medlare och förhandlingsledare. Nå, det kan Jessen-Petersen inte längre vara. Hans uttalanden är ett pyramidalt misstag från synpunkten av att bygga förtroende hos serberna och de andra minoriteterna i Kosovo och hos Belgrad. Och tvärtemot vad han och många andra tycks tro, kan man inte hitta någon hållbar lösning på Kosovos problem utan dem.

Skillnaderna mellan serber och andra åtalade folk

Serben president Milosevic kastades ut av sitt eget folk i en mirakulös ickevåldsaktion. Folket reste sig mot sin egen ledare, medan kroater, bosniaker eller albaner aldrig ens övervägde att ge uttryck för sitt förakt, om de ens kände något sådant, mot sina egna ledares manipulationer, korruption, militarism, nepotism, nationalism och mot den skam de drog över sina egna folk. Sedan fick premiärminister Zoran Djindic ingenting av vad han ska ha blivit lovad av västvärlden för att han utlämnade Milosevic till Haag, snarare är det troligt att hans handlande var ett av skälen till att han blev mördad.

Under de senaste månaderna har sex höga serbiska officerer accepterat att som Haradinaj bege sig till Haag. Inga internationella lovord för dem inte. I stället hör man mantrat att Belgrad måste utlämna Karadzic och Mladic. Finns det någon som allvarligt tror att Nato på tio år inte kunnat finna dem i Bosnien eller att Natostaterna inte har underrättelsetjänst som vet var de befinner sig? Belgrad får hela tiden höra att de måste finnas i Serbien och att Belgrad måste samarbeta med Haagtribunalen för att få någon hjälp och få dörren till EU-integration att öppna sig om än aldrig så lite. Detta är så bisarrt som det kan bli. CIA:s och FBI:s folk har inbjudits av myndigheterna i Belgrad att komma och hitta dem i Serbien. Under omkring ett år har de inte lyckats med det. Kan det vara att någon vill undvika att anhålla dem och ha dem som ett kort att spela ut mot Belgrad?

Det må vara hur det vill med den saken, men man bör komma ihåg två ting: För det första att “balkanisering” är en beteckning som är alltför trevlig för det principlösa spel som det internationella samfundet bedrivit i detta område under det senaste cirka 15 åren. För det andra har Søren Jessen-Petersen skänkt världen en ny distinktion, nämligen den mellan å ena sidan våra goda vänner potentiella krigsförbrytare som förtjänar vår sympati för att de godtar vad lagen säger och å andra sidan de andra som gör samma sak men som inte förtjänar lovord.

Man undrar hur Kofi Annan känner sig när hans representant omfamnar en man som åtalats för krigsförbrytelser vid FN-tribunalen? Vi vet inte det, men han har skäl att hoppas att ingen ledande dagstidning kommer att börja undersöka det dagliga samarbetet mellan FN och de albanska exteremisterna – och Haradinaj är inte den ende – i provinsen Kosovo sedan 1999.

© TFF and the author 2005

Peace & future researcher + ‌Art Photographer

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Related Posts

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
A friendly quarrel while we agree that the US sanctions are a weapon of mass destruction and kill more people than wars do. And that we must talk much more about sanctions than we have so far. Jan Oberg, TFF director March 16, 2026 John Mearsheimer recently stated that U.S. sanctions murdered around 38 million people between 1971 and 2021 – see the video below. It is a dramatic figure, and it has spread quickly because it captures, in one sentence, the enormous human cost of modern sanctions. I share his concern about the destructive effects of economic coercion. But the specific number he cites — and the way he attributes it — deserves a friendly academic clarification. The figure comes from a 2023 Lancet Global Health article estimating the mortality effects of unilateral U.S. and EU sanctions over the past half‑century. This is the first point where Mearsheimer’s shorthand diverges from the text: the study...
Jan Oberg May 15, 2026 Go to this Fox News page and scroll the whole way down: President Donald Trump tells the world that his meeting with President Xi Jinping yielded a lot of very concrete political and economic results – of course, only where the Chinese side, according to him, agreed with him. He does not mention the Taiwan issue, but Secretary of State, Marco Rubio, says that it did not feature prominently in their talks and that the US policy on Taiwan has not changed. Then go to China Daily – or Global Times – and you will see that for the Chinese it is framework, principles, structure of cooperation etc. that matters – all embedded in the overall idea of “constructive bilateral relationship of strategic stability.” Nowhere is any concrete agreement or deal – all that Trump refers to – mentioned. At the general level, this gives you insights into the very different social...

Recent Articles

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...

TFF on Substack

Discover more from TFF Transnational Foundation & Jan Oberg.

Most Popular

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Read More
Imagen-thumbnail-The-Transnational-1
“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
p_mccartney_poem
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Logo-Transnational
1942James Paul McCartney is born in Liverpool on June 18th. 1956Paul writes his first song, I Lost My Little Girl. 1957Paul meets John Lennon at St. Peter’s Church Fete, Woolton, Liverpool. He joins his first group, The Quarrymen and performs in his first gig at The New Clubmoor Hall, Liverpool, on October 18th. 1960Formation of The Beatles, who play residencies in Hamburg and at The Cavern in Liverpool. 1961First Beatles recordings issued in Germany, as the backing group for Tony Sheridan. 1962The first Beatles Parlophone recording, Love Me Do, reaches number 17 in the British charts. 1963The birth of Beatlemania. Please Please Me gives the group their first British Number 1. She Loves You cements their success. Please Please Me and With The Beatles albums released. 1964First triumphant American tour. The Beatles perform at the Royal Command Performance and release their first film, A Hard Day’s Night. Their single I...
Logo-Transnational
  Back to the series “Bujumbura, Burundi”
By JONATHAN POWER August 16, 2000 LONDON – Remember the summer of ’98? In the sweltering, torpid heat of a Roman august, charged with exhaust fumes, the international community gave its overwhelming approval to the establishment of an International Criminal Court that will enable those accused of “crimes against humanity” to be tried and, if convicted, sentenced. Only seven nations opposed or abstained from the motion, including Israel, China, India and the U.S.A. where the Pentagon had successfully waged bureaucratic guerrilla war to undermine the initially sympathetic stance of President Bill Clinton. Two years on we can now see what an epochal event that was. In a the stroke of 120 pens it changed the climate on political thuggery. After numerous half-starts and false starts ever since the Nuremberg and Tokyo trials that convicted the war criminals of the Second World War, the world at last had agreed en masse a common...