Mohamedkarikatyrerna (1): Förtryckfrihet

Av Jan Öberg, TFF direktör
9 februari, 2006

Engelsk version
Dansk version

Mohamedkarikatyrerna (1) Förtrycksfrihet
Mohamedkarikatyrerna (2): Det finns ju ett sammanhang 1
Mohamedkarikatyrerna (3): Vi måste lära att se vår egen kulturblindhet

Jyllands-Postens teckningar är tendentiösa karikatyrer. De förknippar Profeten med terrorism, brottslighet och kvinnoförtryck. Ingen av bilderna skulle rimligen någonstans kunna fungera i dialog eller för ömsesidig förståelse eller för att åstadkomma den bildning som det finns stort behov av i förhållandet mellan danskar och muslimer. De är illvilliga.

Intensiteten i de negativa reaktionerna kan förvåna. Men om man ser karikatyrerna i ett samanhang av vår nutida globaliserade värld, är publiceringen av bilderna både tanklös och meningslös. Den avslöjar en fullständigt ofattbar brist på allmänbildning och god (journalistisk) uppfostran.

Den danska regeringen har tappat greppet

Värre är att den danska regeringen varken begrep affären eller behovet att på ett tidigt stadium begränsa skadan. Statsminister Fogh Rasmussen avvisade maningar till dialog och följde därmed ett mönster som etablerats också i Danmarks politik när det gäller Irak och invandrarfrågor: definitionsmässigt begår inte vi några misstag och vi behöva inte lära oss något av någon.

Om regeringen hade förstått världen och vår tid, kunde den ha betonat Jyllands-Postens rätt att publicera karikatyrerna men utnyttjat tillfället att starkt distansera sig från sådan kontraproduktiv kränkande verksamhet.

Statsministerns och utrikesministerns presskonferens på eftermiddagen den 7 februari bestod inte av mycket mer än en ny omgång självberöm utan minsta antydan av beklagande eller ursäkt eller försoning. Det faktum att statsministern betonade att han hade fullt stöd från George W. Bush – sagt i ett tal riktat till den muslimska världen – avslöjar att han har förstått beklagligt lite av den världen.

Varför detta är förtryckfrihet och inte tryckfrihet

Man måste välkomna att Jyllands-Postens chefredaktör har bett om ursäkt för det faktum att bilderna har provocerat och kränkt så många, han säger att det inte var meningen (30 januari 2006). Han hävdar att de publicerades som en del av “en pågående debatt om tryckfrihet, som vi sätter så stort värde på”. Gott och väl – men hur fullständigt kulturellt blind kan man vara!

Tryckfrihetsargumentet är falskt. Att den fria pressen existerar är i bästa fall en kvalificerad sanning. Det sätt på vilket västvärldens huvudmedier behandlar vissa nutida frågor, som de egna regeringarnas deltagande i krig, är bara ett av åtskilliga exempel på självcensur och propaganda i maktens tjänst i stället för sanning och fri opinionsbildning. Tryckfriheten har också alltid inneburit friheten att negligera och marginalisera – exempelvis den större sanningen om hur och varför miljarder människor fortsätter att leva i fattigdom. Och den har betytt en systematisk inriktning på regeringspolitiken mer än på det civila samhället.

För det andra innebär tryckfriheten ansvar. Den är inte detsamma som en rätt att förödmjuka, kränka, demonisera, förolämpa eller förtala. Både personlig mognad och kultiverat beteende handlar också om att göra sunda bedömningar och veta vad man ska säga och inte säga när och varför. Journalister kan ju fortfarande visa respekt, vara hövliga, visa empati och vara anständiga när de har att göra med medmänniskor – eller kan de kanske inte det?

För det tredje vet var och en som rest utanför sin egen kultur att yttrandefrihet tillsammans med andra så kallade universellt godtagna normer, måste tolkas i ett sammanhang. Det finns inte någon kultur eller något samhälle som vill låta sig påtvingas utlänningars tolkningar. En generaliserad västerlänning – den som undervisar världen, men aldrig lär sig av den – skulle med kraft avvisa att i sitt dagliga liv få sig påtvingade muslimska eller hinduiska tolkningar av dessa normer.

Självförhärligande och institutionaliserad rasism

Jag är dansk medborgare som varit bosatt i Sverige i 33 år. Under kortare perioder har jag arbetat i Somalia, på Balkan, i Japan, Burundi och på annat håll. Det som skett i Danmark under de senaste cirka tio åren kan jag inte riktigt överblicka vare sig som dansk och eller som forskare. Jag är rädd, jag skräms sannerligen, när jag funderar över följderna av vad jag skulle vilja kalla västvärldens självförhärligande civilisationsdominans och institutionaliserade rasism. Så genomträngande och så “naturlig” har den blivit sedan kalla krigets slut att varken danskar eller andra i västvärlden i allmänhet tycks se den. Med kriget mot terrorismen är vi redan på god väg in i ett nytt kallt krig. Utan andra goda anledningar än den mänskliga dårskap som härrör från en kombination av kulturell arrogans och frånvaro av självkritik och empaty.

Jag tror inte en sekund att Mohamed-karikatyrerna och eller tryckfdrihetsargumentet är något annat än det sista halmstrået i en rad av kulturellt blinda förödmjukanden av icke-västerlänningar. De bygger på århundraden av förödmjukanden och okänsligheter mot “de andra”. Vi har blivit kulturellt blinda och projicerar våra egna mörka drag på andra.

Så befriad från empati har dansk politik blivit att den danske utrikesministern Stig Moeller gång på gång använder bara ett enda ord: Oacceptabelt! – men inte om sin egen regerings politik mot invandrare eller dess deltagande i folkmord och massmord på det irakiska folket utan – ja, naturligtvis – om reaktionerna runt om i den muslimska världen. Mer och mer under dessa timmar och dagar presenterar kommentatorerna Danmark som ett offer och de muslimska reaktionerna som överdrivna och iscensatta.

Få danskar och få danska massmedier verkar villiga att väcka de frågorna i deras bredare sammanhang och fråga sig huruvida Danmarks politik – Irak, invandrare, islamfientlighet – skulle kunna vara grundorsaken till allt detta.

De ser mitt land som en skurkstat och jag klandrar dem inte

Låt oss anta att danskarna och deras politiker fortfarande har lite god uppfostran och mänsklig mognad. I så fall skulle de erkänna att det nu är dags för blygsamhet, självreflektion, ursäkter och försoning. En civilisation som saknar allt detta är stadd i förfall och efterhand också farlig för sig själv och andra. Den blir en skurkcivilisation.

Dessa dagar fruktar jag att västvärldens kultur håller på att gå över till att sakna både empati, öppen debatt och mod att säga: Förlåt! Mitt hemland är nu en skurkstat i ögonen på miljoner medmänniskor. Fråga är inte huruvida detta är en rättvis bedömning av Danmark. Frågan gäller att den nuvarande danska politiken är ett huvudsakligt skäl till att dessa miljoner ser Danmark på det viset.

Det kan gott hända att vi nu bevittnar början av av glidning mot en exempellös katastrof.

Peace & future researcher + ‌Art Photographer

Share

Related Posts

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
A donors’ conference, co-sponsered by the Burundian government, the Belgian government and UNDP will be held in Brussels January 12-13, 2004. This PressInfo offers a perspective on its urgency. See also TFF’s new Burundi Forum. Imagine for a moment that politics is about goodness and generosity. Where could a few million dollars of government aid and a few civil society organisations – guaranteed – win the hearts of extremely poor millions who want peace and already work hard to achieve it after 10 years of war and genocide? The answer is Burundi, the heart-shaped country in the heart of Africa. Burundi makes a good story from Africa. But what does the world know about Burundi, its problems and struggles? Burundi’s tough reality Here are the basic facts. Burundi’s population is about 7 million and it is number 171 out of the 175 countries on the UNDP’s human development index. Their life...
Peace is promoted by constructive proposals and dialogue Four preceding PressInfos have expressed concern over — and criticised — the ongoing, militarisation of the EU. Some will say: but there are no alternatives. We believe that there are always alternatives, that democracies are characterised by alternatives and choice, and that openly discussed alternatives will improve the quality and legitimacy of society’s decision–making. In addition, it is an intellectual and moral challenge to not only criticise but also be constructive. If we only tell people that we think they are wrong, they are not likely to listen. However, if we say: what are your views on this set of ideas and steps? — we may sometimes engage them in dialogue and sow a seed. Most people in power circles live their daily lives in in a time frame and a social space where certain ideas, viewpoints and concepts are just not...

Recent Articles

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...

TFF on Substack

Discover more from TFF Transnational Foundation & Jan Oberg.

Most Popular

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Read More
Imagen-thumbnail-The-Transnational-1
“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
p_mccartney_poem
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Logo-Transnational
1942James Paul McCartney is born in Liverpool on June 18th. 1956Paul writes his first song, I Lost My Little Girl. 1957Paul meets John Lennon at St. Peter’s Church Fete, Woolton, Liverpool. He joins his first group, The Quarrymen and performs in his first gig at The New Clubmoor Hall, Liverpool, on October 18th. 1960Formation of The Beatles, who play residencies in Hamburg and at The Cavern in Liverpool. 1961First Beatles recordings issued in Germany, as the backing group for Tony Sheridan. 1962The first Beatles Parlophone recording, Love Me Do, reaches number 17 in the British charts. 1963The birth of Beatlemania. Please Please Me gives the group their first British Number 1. She Loves You cements their success. Please Please Me and With The Beatles albums released. 1964First triumphant American tour. The Beatles perform at the Royal Command Performance and release their first film, A Hard Day’s Night. Their single I...
Logo-Transnational
  Back to the series “Bujumbura, Burundi”
By JONATHAN POWER August 16, 2000 LONDON – Remember the summer of ’98? In the sweltering, torpid heat of a Roman august, charged with exhaust fumes, the international community gave its overwhelming approval to the establishment of an International Criminal Court that will enable those accused of “crimes against humanity” to be tried and, if convicted, sentenced. Only seven nations opposed or abstained from the motion, including Israel, China, India and the U.S.A. where the Pentagon had successfully waged bureaucratic guerrilla war to undermine the initially sympathetic stance of President Bill Clinton. Two years on we can now see what an epochal event that was. In a the stroke of 120 pens it changed the climate on political thuggery. After numerous half-starts and false starts ever since the Nuremberg and Tokyo trials that convicted the war criminals of the Second World War, the world at last had agreed en masse a common...