11:e februari, 2008

NATO är en militärallians med kärnvapen som en viktig del av sina möjliga insatser. Denna innebär att NATO är berett att sätta in kärnvapen när så är militärt motiverat, även om motståndaren inte satt in nukleära vapen, kanske inte ens förfogar över dem. Skulle Sverige bli medlem i NATO måste vi acceptera denna doktrin och delta i övningar där kärnvapenoptionen finns med. Inga undantag är möjliga.

Sverige skulle också få mindre möjligheter att agera för kärnvapnens avskaffande.  Detta har t ex Norges regering fått erfara. Man har av hänsyn till NATO och kärnvapenländer i NATO inte kunnat rösta för förslag i FN som syftar till att minska risken för kärnvapenkrig, trots att den norska regeringen varit positivt till förslagen.

Nyligen har ett omfattande diskussionsunderlag om NATO:s doktriner i framtiden lagts fram av tidigare överbefälhavare i Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och USA. I förslaget hävdas att fler beslut i NATO bör kunna fattas av en majoritet, enighet skall inte vara nödvändig, ingen stat skall ha vetorätt. De menar att kärnvapen har en viktig roll i NATO i framtidens ”asymmetriska krigföring” och i kampen mot terrorismen. Man säger också att NATO skall vara berett att använda kärnvapen i preventivt syfte mot en stat som man tror är på väg att utveckla atomvapen. Att preventiv krigföring, och dessutom allt användande av kärnvapen strider mot internationell lag eller humanitär lag tar man inte hänsyn till.

Överste Ulf Henricsson skriver i sitt inlägg att ”folket måste göras moget” för ett svenskt NATO-medlemskap. Jag tror inte att svenska folket är moget för att göra Sverige till ett kärnvapenland.

Gunnar Westberg
President i den internationella läkarrörelsen mot kärnvapen, IPPNW, och TFF Associerad.