EU på väg mot militär allians

På EU:s toppmöte i Göteborg ska en integration av EU och NATO klubbas igenom. Vi är djupt oroade.

Med slutet på Kalla Kriget och Warsawapaktens upplösning blev det svårt att rättfärdiga NATO:s existens och Sveriges invasionsförsvar. Hur förklara deras uppgift, hotbild och resursförbrukning när fienden hade kollapsat? Det militäre försvarets berättigande var hotat eftersom människorna i Europa förstod att säkerhet handlar om väldfärd, jämlikhet, miljövård och förtroendeskapande.

Kretsar som saknar fantasi till att föreställa sig en värld med mindre upprustning, våld och vapenhandel använde i det läget en gammal klassisk militär strategi: Angrepp är det bästa försvaret! Alltså: hitta nya fiender varje månad – Castro, Kim Il-Sung, Saddam Hussein, Milosevic, Khadaffi, narkotikatrafik. Och tala om för medborgarna att nya faror, t ex “etniska konflikter” lurar runt varje hörn.

Den andra strategin var att accelerara västlig kontroll: utvidga NATO:s territorium österut, ge den USA-ledda militäralliansen större resurser, göra kärnvapnen än mer sofistikerade, militarisera rymden och investera mer i vapenteknologi och forskning.

I Sverige, som i resten av västvärlden, började politiker och delar av officerskåren ett intensivt arbete för att rädda vad som räddas kunde. Man testade flera olika hotbilder för att försvara sin existens. Vi kommer ihåg olika varianter på temat “ryssen kan komma tillbaka.” Men efter att den forna Röda Armén förlorade i Tjetjenien 1996, ett land av Bohusläns storlek, blev det klart att denna armé knappast kunde fungera inom sitt eget lands gränser, långt mindre agera i aggressiva operationer utomlands.

Sedan försökte man med den “muslimska faran” dock utan någon större framgång. Räddningsplankan blev “internationella fredsupprättande och fredsbevarande operationer.” Utvalda minoriteters situation och skydd av utvalda mänskliga rättigheter genom “humanitära interventioner” (humanitära=militära) skulle rädda det “militär-industriella-politiska-komplexet.”

Denna tanke marknadsfördes för allt vad den var värd och blev testad i den freds-förhindrande hanteringen av Kosovo-problemet, som man förespeglade världsopinionen bara kunde lösas genom en folkrättsstridig bombning av Jugoslavien. På detta vis skall folket även i fortsättningen acceptera att stora skattemedel avsätts till upprustning och utvidgning av NATO. Fredsbevarande är förklädd intressepolitik och imperie-byggeri.

Samma argumentation används nu för att EU skall militariseras: EU-länderna bör inte igen stå som åskådare när Uncle Sam fixar problemen på EU:s bakgård med hela sin potens. Anna Lindh och Björn von Sydow framställer EU:s militära uppbyggnad som minröjning och fredsbevarande insatser. Den militära EU-kapacitet som nu byggs upp pekar på helt andra än rent defensiva och fredliga uppgifter.

Sanningen är att flera av EU:s stater gärna ser en federation med EU-regering (senast Schröder). Alla arbetar för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och vapenindustri. I en sådan vision måste man också så småningom ha något som liknar en EU-armé, som kan agera utan amerikansk ledning och utan att Washington skall kunna ta åt sig “äran” för operationerna.

Vi tror inte att EU kommer att genomföra militära operationer utan att Vita Huset har gett sitt godkännande; av det enkla skälet att EU:s samlade militära kapacitet och industri är mycket liten i jämförelse med USA:s. Att vilja bli mer självständig är naturligt och änskvärt, men då får man välja att föra politik på ett annat sätt än USA, inte att matcha en mastodont där den är enormt överlägsen. Detta kräver politisk innovation – vilken saknas i EU åtminstone på detta området.

Det går en röd tråd från början på GUSP (EUs gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik) 1991 över Kosovo till Kölnbeslutet 1999 om att ge EU kapacitet att agera med stöd av militära styrkor och till de senaste avtalen som samordnar den europeiska vapenindustrin. På EU:s toppmöte i juni i Göteborg ska en EU-NATO integration klubbas igenom.

Sverige har nu officiellt gett avkall på sin nationella kontroll av vapenexporten. Vi har också slopat neutraliteten, kravet om FN-mandat och solidariteten med små stater. Man har sagt adjö till förmågan att föra självständig utrikespolitik. Den Stora Anpassningens Politik (SAP) rullar på för fullt. Hur kan allt detta hända utan nämnvärd debatt om vi har en fri press?

EU:s turbo-militarisering öppnar för storskaliga offensiva militära operationer överallt där EU:s intressen är hotade. På ungefär samma sätt som för NATO skall det nu bildas en gemensam militärallians. Romano Prodi tillkännagav den 10 februari 2000 att “alla attacker eller angrepp mot ett EU-medlemsland är en attack eller ett angrepp mot hela EU – detta är den yttersta garantin.” Men Sverige hävdar att vi inte har några bindningar.

De viktigaste aktörerna i denna nya allians har kärnvapen och ingår i NATO. De beslut som nu fattas under Sveriges EU-ordförandeskap har stor betydelse for Europas framtid. Såväl NATO:s östutvidgning som EU:s militarisering och den amerikansk-japanska säkerhetspakten AMPO:s militära uppbyggnad i Ostasien, uppfattas självklart som hotfulla av länder som Ryssland, Indien och Kina. De ingår i den långa raden av “erfarenheter” från Napoleon, Karl XII och Hitler. Dessa militära projekt är oklok politik och får konsekvenser för generationer framåt.

De mycket omfattande konsekvenserna av allt detta förnekas systematiskt av svenska myndigheter. Minimalt med information släpps ut. Det är oacceptabelt att ingen demokratisk diskussion kan fortgå. Alla relevanta dokument måste offentliggöras. Därnäst måste centrala aktörer ställa upp på debatter. Media måste börja gräva och inte bara förmedla de försäljningsargument som presenteras på presskonferenser.

Det behövs en bred folklig upplysning och en allians av folkliga rörelser lik dem som förhindrade att Sverige skaffade sig kärnvapen och som fick Kalla Kriget och Berlinmuren att upphöra. Frågan om EU:s militarisering och Sverige utrikes- och säkerhetspolitiska helomvändning har samma dignitet idag. Det gäller den värld våra barn ska leva i.

Denna gång bör rörelsen kombinera sina argument mot de militära projekten med konstruktiva förslag på hur säkerhetspolitiken skall skötas i Sverige och i EU. Så som vi ser det har de militära medlen i stort spelat ut sin roll i en modern säkerhetspolitik. De bör underordnas civila insatser och bara användas när alla andra medel har visat sig resultatlösa – eksakt som det står skrivit i FN:s stadga, som också syftar till att avskaffa krig. USA:s, EU:s och Sveriges politik ökar sannolikheten för krig.

Hoten ser annorlunda ut och uppgifterna låter sig inte lösas med missiler och Jas-plan. Humanitära katastrofer eskaleras när bomberna faller. Regionala konflikter försvinner inte därför att en militärallians bombar sönder landets infrastruktur. Kosovo var och är inte en fredsmission utan en ockupation. Vare sig där eller i Bosnien är det utsikter till fred mellan folken. Gamla konflikter pyr, nya har skapats, Makedoniens kris nu har klara kopplingar till NATOs bombkrig.

Det måste resas en ny mur: muren mellan imperie- och maktpolitik å ena sidan och fredsskapnde politik å den andra. Samma aktörer kan inte samtidigt bedriva imperie- och fredspolitik.

Låt grupper som FN, OSSE, professionellt utbildade konfliktarbetare, socionomer, poliser, fredsarbetare, antropologer och psykologer få fem år och tio procent av de resurser som idag går till militär forskning. Då kan få fram demokratiska, kreativa och genomarbetade alternativ till de militära medlen. Skapa förutsättningar för fredsundervisning överallt och ge journalister möjlighet att lära konfliktjournalistik, inte bara krigsrapportering.

Bombningen av Kosovo kostade åtminstone 500 milliarder kronor. Det krävs inte mycket fantasi för att hitta på bättre sätt att använda dessa resurser än ett massivt bombangrepp från 8000 meters höjd.

Sverige kommer i framtiden att betala ett högt pris om vår regering fortsätter med att ignorera grundprincipen om att säkerhetspolitiska alternativ skall kunna utforskas och debatteras öppet. Endast då kommer den väg som väljs att vara säkert förankrad i kunskap och i folkviljan.

På EU-mötet i Göteborg i mitten av juni skall EU:s framtid på dessa områden uppenbarligen klubbas igenom utan folkligt stöd. Upp till debatt nu!

 För allt om denne problematik, länkar till dokument och aktivism, se TFF Special – Fight EU Militarization

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Related Posts

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
A donors’ conference, co-sponsered by the Burundian government, the Belgian government and UNDP will be held in Brussels January 12-13, 2004. This PressInfo offers a perspective on its urgency. See also TFF’s new Burundi Forum. Imagine for a moment that politics is about goodness and generosity. Where could a few million dollars of government aid and a few civil society organisations – guaranteed – win the hearts of extremely poor millions who want peace and already work hard to achieve it after 10 years of war and genocide? The answer is Burundi, the heart-shaped country in the heart of Africa. Burundi makes a good story from Africa. But what does the world know about Burundi, its problems and struggles? Burundi’s tough reality Here are the basic facts. Burundi’s population is about 7 million and it is number 171 out of the 175 countries on the UNDP’s human development index. Their life...
Peace is promoted by constructive proposals and dialogue Four preceding PressInfos have expressed concern over — and criticised — the ongoing, militarisation of the EU. Some will say: but there are no alternatives. We believe that there are always alternatives, that democracies are characterised by alternatives and choice, and that openly discussed alternatives will improve the quality and legitimacy of society’s decision–making. In addition, it is an intellectual and moral challenge to not only criticise but also be constructive. If we only tell people that we think they are wrong, they are not likely to listen. However, if we say: what are your views on this set of ideas and steps? — we may sometimes engage them in dialogue and sow a seed. Most people in power circles live their daily lives in in a time frame and a social space where certain ideas, viewpoints and concepts are just not...

Recent Articles

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...

TFF on Substack

Discover more from TFF Transnational Foundation & Jan Oberg.

Most Popular

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Read More
Imagen-thumbnail-The-Transnational-1
“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
p_mccartney_poem
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Logo-Transnational
1942James Paul McCartney is born in Liverpool on June 18th. 1956Paul writes his first song, I Lost My Little Girl. 1957Paul meets John Lennon at St. Peter’s Church Fete, Woolton, Liverpool. He joins his first group, The Quarrymen and performs in his first gig at The New Clubmoor Hall, Liverpool, on October 18th. 1960Formation of The Beatles, who play residencies in Hamburg and at The Cavern in Liverpool. 1961First Beatles recordings issued in Germany, as the backing group for Tony Sheridan. 1962The first Beatles Parlophone recording, Love Me Do, reaches number 17 in the British charts. 1963The birth of Beatlemania. Please Please Me gives the group their first British Number 1. She Loves You cements their success. Please Please Me and With The Beatles albums released. 1964First triumphant American tour. The Beatles perform at the Royal Command Performance and release their first film, A Hard Day’s Night. Their single I...
Logo-Transnational
  Back to the series “Bujumbura, Burundi”
By JONATHAN POWER August 16, 2000 LONDON – Remember the summer of ’98? In the sweltering, torpid heat of a Roman august, charged with exhaust fumes, the international community gave its overwhelming approval to the establishment of an International Criminal Court that will enable those accused of “crimes against humanity” to be tried and, if convicted, sentenced. Only seven nations opposed or abstained from the motion, including Israel, China, India and the U.S.A. where the Pentagon had successfully waged bureaucratic guerrilla war to undermine the initially sympathetic stance of President Bill Clinton. Two years on we can now see what an epochal event that was. In a the stroke of 120 pens it changed the climate on political thuggery. After numerous half-starts and false starts ever since the Nuremberg and Tokyo trials that convicted the war criminals of the Second World War, the world at last had agreed en masse a common...