PressInfo #233 - Mohamedkarikatyrerna (2): Det finns ju ett sammanhang !

Engelsk version

Dansk version

Mohamedkarikatyrerna (1) Förtrycksfrihet

Mohamedkarikatyrerna (2): Det finns ju ett sammanhang !

Mohamedkarikatyrerna (3): Vi måste lära att se vår egen kulturblindhet

Den allmänna massmediebevakningen i västvärlden inriktar sig på de tolv karikatyrerna av Profeten i danska Jyllands-Posten. Denna inriktning är för smal både i tid och rum, och den gör våldsdåden på “gatan” i arabvärlden oförståelig och överdriven.

Dansk TV och andra massmedier har nu vinklat affären i en särskild riktning: Danmark och den danska regeringen är nästan oskyldiga, Danmark har blivit missförstått och är offer för elak propaganda; reaktionen är orimlig och de protesterande runt om i den muslimska världen är obildade ligister medan deras moderata ledare egentligen förstår situationen och vill ha samarbete, danska exportvaror och stabilitet.

Vi får höra, samma sak från CNN, hur Danmarks diplomati är sysselsatt dygnet runt för att göra allt bra igen, George W. Bush stöder Danmark och snart kommer saken – antyds det – förhoppningsvis vara glömd och affärerna återupptas.

Bara ett par frågor som ännu inte har blivit ställda: Varför Danmark? Varför nu och vad skulle den “överdrivna” muslimska reaktionen kunna tyda på?

Det fanns en tid då Danmark tillsammans med andra nordiska länder av många världen runt sågs som mönstersamhällen: humanitära, välkomnande mot och i solidaritet med lidande folk, demokratiska välfärds-, jämställdhets- och jämlikhetsinriktade och med starkt engagemang för folkrätt och Förenta nationernas normer.

De hade good-will i världen.

Ett Danmark som förändrats så mycket

Med det kalla krigets slut och den socialdemokratiska rörelsens förfall – man skulle kunna säga att den var segerrik intill döden – var det en nyliberal, interventionistisk endavägen-politik som tog över. Statminister Fogh Rasmussen gick i spetsen för vad han kallade en “kulturkamp” för att göra upp med vad den nya regeringen uppfattade som tidigare regeringars socialistiska och prosovjetiska/antiamerikanska böjelser och Danmarks påstådda “fotnotsroll” inom Nato.

Därefter vände sig regeringen mot den fria forskningen för att skaffa sig kontroll över den och förstörde en rad förhållandevis oberoende institut som ägnade sig åt globala frågor, däribland det ansedda Köpenhamns Fredsforskningsinstitutet , COPRI, i Köpenhamn. Styrelseordföranden i det av regeringen nyligen inrättade Danska Institutet för Internationella Studier , DIIS, är en före detta utrikesminister; all dess forskning om säkerhet och försvar finansieras av danska försvarsministeriet.

Man kan säga att denna Danmarks nyliberalt-konservativa ledning systematiskt har eftersträvat att eliminera opposition, stött sig på det populistiska danska folkpartiet och skaffat sig en revansch som är inspirerad både av bolsjevism (integrerade parti- och statsfunktioner, centraliserad ledning och snurrmästarpropaganda), och interventionism med civilisatoriskt uppdrag – kom ihåg att den har proklamerat en kulturrevolution! – och fundamentalism i den meningen att den går emot konstruktiva ideal såsom enighet och mångfald och klassiska liberala frihetsidéer.

Under den socialdemokratiska ledningen deltog Danmark i bombningarna av Jugoslavien. Utan ens ett försök till oberoende analys, har Danmark stått “skuldra vid skuldra” med George Bush i hans krig mot terrorismen och förstörelsen av Afghanistan den 7 oktober 2001.

När Sovjetunionen för länge sedan försvunnit, blev det segeryran – triumfalismen – som regerade och något behov av moderation fanns inte. Den andra sidan hade fel och därför – definitionsmässigt – är det vi som har rätt. Västvärlden, och lilla Danmark med den, skulle nu härska över världen under USA:s ledning. En del av oss förvånades över att få höra att det enligt opinionsmätningar fanns en betryggande majoritet av danskar som ställt sig bakom allt detta, som vänt ryggen till den större världen och ansiktet mot den nya konsumism som möjliggjorts av den blomstrande danska ekonomin.

Danmark i krig på mer än ett sätt

Den nuvarande regeringen förde Danmark in i den moraliska och politiska katastrof som kallas krig mot Irak. Det största danska företaget, A.P. Møller-Mærsk, är starkt engagerat i krigsrelaterade affärer, inte minst i kriget mot Irak. Danmark har nyligen erhållit generösa belöningar till sin vapenindustri genom jättelika kontrakt för USA:s robotförsvar (Ballistic Missile Defence program). Danske försvarsministern har dekorerats med medalj av försvarsminister Donald Rumsfeld. Alldeles efter invasionen av Irak fick danske statsministern motta en hedersdoktorstitel i USA.

Den danska regeringen framstår för ganska många människor världen runt som en en alldeles för trogen anhängare till Washington, dessvärre i ögonblicket i den muslimska världen, för att inte säga i hela världen, som den mest föraktade regeringen. Min fiendes vän är också min fiende, som det heter.

Slutligen har vi det faktum att Danmark glidit mot främlingsfientlighet i allmänhet och islamfientlighet i synnerhet – den senare bestående av olika blandade element som att man fördömer islam och dess historia som extremistisk utan att fästa avseende vid den moderata muslimska majoriteten, att man betraktar islam som ett problem för världen, att man behandlar konflikter som inbegriper muslimer som att de nödvändigtvis är muslimernas eget fel, att man insisterar på att muslimer ska ändra på sin religion och sitt samhälle, att man tror att den kristna västvärlden har en särskild rätt att genomföra reformer i det muslimska samhället och att man anstiftar krig mot islam som helhet.

Det sätt på vilket Danmark och andra västländer har behandlat det irakiska och det palestinska folket grundar sig på en eller flera av dessa ingredienser av islamfientlighet. Om något liknande hade gjorts mot judar, skulle det omedelbart ha fördömts som antisemitism.

Dessa drag i det nuvarande danska samhället behöver inte närmare beskrivas här. Under de senaste årtiondena har detta varit en avsiktlig politisk filosofi som drivits av, bland andra, danska folkpartiet – från toppen och ner kan man säga – men det har också haft en återklang i avsevärda delar av folklagren. Ständigt ökande möjligheter till materiell konsumtion i kombination med att man vänder ryggen till den större världen och att det socialdemokratiska inflytandet praktiskt taget fallit ifrån är måhända – måhända – de centrala dragen i denna utveckling.

I globaliseringens tidevarv framstår således Danmark och danskarna som förvånande självbelåtna och självinriktade – självhävdande och självrättfärdigande. Jämfört med förr förekommer förvånande lite debatt om, exempelvis, världsfattigdomen och FN:s åtta millenniemål. Inte någon av dessa politiska frågor eller den danska militära närvaron i Irak orsakar debatt på det sätt som vi kan se i, exempelvis, USA, Storbritannien eller Italien.

Den danska ekonomin har utvecklats ytterst bra; för de flesta danskar är konsumismen den viktigaste eller den enda “ism” som omhuldas. När de eller deras riksdagsombud tänker på världen, tänker de Europeiska Unionen – 8% av världens medborgare. Liksom i Förenta staterna är det som ligger utanför Unionen lättare obegripligt och främmandeoch farligt. Ordet solidaritet – innebärande ett åtagande också gentemot mänskligheten utanför Europa – har praktiskt taget försvunnit från den politiska diskursen. Den berömda danska förmågan att “hygge sig” – att ha det lite trevligt och gemytligt – har förvandlats till bekväm likgiltighet för den större världen.

Oskyldigt och förvånat diskuterar nu Danmark “varför de hatar oss” – inte vad som skett i Danmark.

Information rör sig snabbt över världen. Folk har lagt märke till att Danmark har förändrats.

Och Danmark har nu verkligen raka motsatsen till good-will i världen.

Danmark kan fortfarande välja

För att sammanfatta så finns Mohamedkarikatyrerna i ett sammanhang. Om detta sammanhang rättas till, skulle Danmark – dess regering och folk – tvingas ställa frågan: Vad har vi gjort fel i så mångas ögon under de senaste 10-15 åren? Detta skulle öppna för någon sorts lärdom och långsiktig försoning med dem som uppfattas som fiender.

Men om detta sammanhang ignoreras, kommer Danmark bara att reagera med självömkan, känn sig missförstådd och sjunka djupare ner i sin kulturella okänslighet och institutionaliserade brist på självkritik och empati. Det betyder mer konflikter i Danmark och mer konflikter mellan Danmark och den muslimska världen.

Hittills har den danska regeringen och de danska massmedierna – jodå, det finns naturligtvis några undantag – hållit sig på den senare, sammanhangslösa vägen. Det bådar illa. Det ger ingen öppning mot ett tillfrisknande. Vare sig det är avsiktligt eller ej, kommer det att väcka ilska hos ännu fler av världens medborgare

Vad är det då som inger hopp i detta mörker? Jo, att så många danska medborgare diskuterar frågan som aldrig förr. Och det finns två-tre websidor där de uttrycker oenighet med sin regering och agerar för fred. Jag hoppas att miljoner människor i den muslimska världen ska se det och föra en dialog med dessa – konstruktiva – danskar.

Forsoning nu

Another Denmark

Och här hittar Du ett uttalande från arabiska och muslimska ungdomar som främjar försoning från deras sida

We are sorry, Norway and Denmark

Peace & future researcher + ‌Art Photographer

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Related Posts

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
A friendly quarrel while we agree that the US sanctions are a weapon of mass destruction and kill more people than wars do. And that we must talk much more about sanctions than we have so far. Jan Oberg, TFF director March 16, 2026 John Mearsheimer recently stated that U.S. sanctions murdered around 38 million people between 1971 and 2021 – see the video below. It is a dramatic figure, and it has spread quickly because it captures, in one sentence, the enormous human cost of modern sanctions. I share his concern about the destructive effects of economic coercion. But the specific number he cites — and the way he attributes it — deserves a friendly academic clarification. The figure comes from a 2023 Lancet Global Health article estimating the mortality effects of unilateral U.S. and EU sanctions over the past half‑century. This is the first point where Mearsheimer’s shorthand diverges from the text: the study...
Jan Oberg May 15, 2026 Go to this Fox News page and scroll the whole way down: President Donald Trump tells the world that his meeting with President Xi Jinping yielded a lot of very concrete political and economic results – of course, only where the Chinese side, according to him, agreed with him. He does not mention the Taiwan issue, but Secretary of State, Marco Rubio, says that it did not feature prominently in their talks and that the US policy on Taiwan has not changed. Then go to China Daily – or Global Times – and you will see that for the Chinese it is framework, principles, structure of cooperation etc. that matters – all embedded in the overall idea of “constructive bilateral relationship of strategic stability.” Nowhere is any concrete agreement or deal – all that Trump refers to – mentioned. At the general level, this gives you insights into the very different social...

Recent Articles

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...

TFF on Substack

Discover more from TFF Transnational Foundation & Jan Oberg.

Most Popular

“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Read More
Imagen-thumbnail-The-Transnational-1
“En dag som berättigar till fest”, utropade den London-baserade al-Quds al-Arabi efter FN:s eldupphörresolution, “eftersom detta är första gången som Israel accepterar ett FN-beslut från en position som besegrad och inte som segrare”. Att ett arabisk-israeliskt krig för en gångs skull slutat med arabisk seger, är en helt dominerade åsikt i arabiska medier. Al-Quds al-Arabi tillåter sig att drömma om att det israeliska nederlaget skall leda till massflykt från Israel. Men i nästa andetag påminner tidningen om att Israel aldrig brukar genomföra sina internationella åtaganden och varnar för att förlorarna, liksom tidigare, kan hämnas genom att provocera fram inbördeskrig i Libanon. Med tanke på de otaliga massmediala vittnesmålen om det libanesiska folkets eniga motståndskraft förefaller risken för inre stridigheter i det sargade landet just nu liten. Men visst kan man urskilja nyansskillnader i libanesiska tidningar. Vänsterorganet al-Safir uppfattar FN-resolutionen som en komplott i syfte att rädda Israel från ännu större...
Greenland – the world’s largest island, a continent of its own with only 57.000 inhabitants. I visited it for the first time in May 2005. I flew across the inland ice to Nuuk, the tiny capital with some 14.000 inhabitants. I was overwhelmed by the pride and kindness of everyone I met as well as by the unique natural beauty. Unfortunately, due to weather conditions during my ten-day stay I could get nowhere else but Nuuk. Fortunately, however, among those I met was Gitte Arvegaard, a Danish lawyer and negotiator employed by the local government, Greenland Home Rule. She turned out to be an enthusiastic photographer with a lot of pictures taken during various trips around Greenland. So this Greeland series is the result of our cooperative effort. We both hope you enjoy it and are stimulated to visit Greenland – about which you may read more here. Finally, if you want to...
p_mccartney_poem
 Jan Oberg’s storyof how he met Sir Paul Liverpool – where else to meet Paul McCartney? Paul’s old class mate and TFF Associate, Jonathan Power introduced me to Paul McCartney in Liverpool at an informal reception. It was held at what used to be their school, now the Liverpool Institute for Performing Arts and we were there to celebrate that Jonathan had written Amnesty International’s 40th Anniversary book. This happy event for “righting wrongs and writing songs” gave me an opportunity to meet Paul and tell him about TFF and get straight to the matter: would he consider making a donation in support of our work for peace? While I was probably the only one with such a wish that day, I was certainly not the only one who wanted to shake hands and talk with him. In the last minutes before Paul was to leave, Jonathan brought us together and we got about three...
Logo-Transnational
1942James Paul McCartney is born in Liverpool on June 18th. 1956Paul writes his first song, I Lost My Little Girl. 1957Paul meets John Lennon at St. Peter’s Church Fete, Woolton, Liverpool. He joins his first group, The Quarrymen and performs in his first gig at The New Clubmoor Hall, Liverpool, on October 18th. 1960Formation of The Beatles, who play residencies in Hamburg and at The Cavern in Liverpool. 1961First Beatles recordings issued in Germany, as the backing group for Tony Sheridan. 1962The first Beatles Parlophone recording, Love Me Do, reaches number 17 in the British charts. 1963The birth of Beatlemania. Please Please Me gives the group their first British Number 1. She Loves You cements their success. Please Please Me and With The Beatles albums released. 1964First triumphant American tour. The Beatles perform at the Royal Command Performance and release their first film, A Hard Day’s Night. Their single I...
Logo-Transnational
  Back to the series “Bujumbura, Burundi”
By JONATHAN POWER August 16, 2000 LONDON – Remember the summer of ’98? In the sweltering, torpid heat of a Roman august, charged with exhaust fumes, the international community gave its overwhelming approval to the establishment of an International Criminal Court that will enable those accused of “crimes against humanity” to be tried and, if convicted, sentenced. Only seven nations opposed or abstained from the motion, including Israel, China, India and the U.S.A. where the Pentagon had successfully waged bureaucratic guerrilla war to undermine the initially sympathetic stance of President Bill Clinton. Two years on we can now see what an epochal event that was. In a the stroke of 120 pens it changed the climate on political thuggery. After numerous half-starts and false starts ever since the Nuremberg and Tokyo trials that convicted the war criminals of the Second World War, the world at last had agreed en masse a common...