Mission Rapport TFF: s andra resa till Burundi November 2003.

Med samarbetsavtal

Bakgrund och genomförande

Christian Hårleman och Jan Öberg genomförde en mission till Burundi mellan 26 november och 6 december 2003. Den skall ses mot bakgrunden att TFF:s förste mission ägde rum i mars 1999, och sedan dess har det inte funnits möjlighet att genomföra det samarbete med Burundis utbildningsdepartement och burundiska NGOar, som då planerades.

2003-missionen hade tre syften. För det första, att göra fact-finding i relation till Arusha-fredsprocessen och landets allmänna situation. För det andra att undersöka möjligheterna till samarbete mellan TFF och burundiska regeringen och NGOar om kompetensutveckling inom områden som konfliktförståelse, försoning och fredsbyggande. Slutligen, för det tredje, att undersöka möjligheterna att i samverkan med Statens Räddningsverk etablera en hälsovårdsenhet som, förutom ett uppenbart behov, skulle praktiskt promovera nämnda kompetensutveckling.

Regeringen är en övergångsregering i enlighet med Arusha-processen och val ska hållas om bara 11 månader. En delvis ombildning av regeringen ägde rum bara 4 dagar före TFF anlände och innebar att den hittillsvarande utbildningsminister Prosper Mpawenayo, som ursprungligen föreslagit att TFF skulle arbeta i Burundi, avgick. Mot den bakgrunden ansåg Hårleman & Öberg att det inte var meningsfult att försöka att få till stånd ett långsiktigt samarbete med Utbildningsdepartementet där.

Det tycks vidare vara en ganska utbredd uppfattning bland internationella NGOs och humanitära organisationer i landet att det bästa man kan göra i denna situationen är att samarbeta med seriösa burundiska NGOar, snarare än med regering och departement. Missionen koncentrerades därför på fact-finding och på identifikation av lämpliga NGO-samarbetspartners.

39 möten och samtal genomfördes med organisationer som representerade bl a kvinnliga jurister, ungdomar, konfliktlösning, samhällsforskning etc., dessutom hade vi möten med hälso- och utrikesministern, en presidentrådgivare samt internationella organisationer som Unicef, Care, UN-OCHA Burundi, Search for Common Ground och International Alert.

Dessa samtal, alla av 1-2 timmars varighet, ledde till en god förståelse för de enorma problem, som Burundi brottas med i allmänhet och särskild i relation till Arusha-processen, som måste betecknas som mycket osäker, delvis bristfällig och, vad gäller implementering på marken, är indisputabelt riskfylld.

Samtidigt är det uppenbart att den allmänna situationen är mer stabil, befolkningen mer trött på krig och rebellverksamheten betydligt mindre än för 4 år sedan. Det finns hopp och det finns många med god vilja att gå vidare mot fred och utveckling. Men Burundi rangerar som nummer 171 av 175 länder på UNDP Human Development Index (HDI) och har oerhörda problem med fattigdom, socialt och sexuellt våld, flyktingar och IDPs, utlandsskuld, infrastruktur, utbildning, AIDS, rebellverksamhet, korruption etc. Problemlistan tycks i det närmsta oändlig.

Utifrån behovskriterier finns det all anledning att genomföra insatser i Burundi. Utan internationellt regerings- och NGO-bistånd kommer landet inte att ha chans att gå framåt och kunna undvika en återgång till nytt direkt och strukturellt våld.

Samarbetsavtal med burundiska NGOar

Tills vidare har TFF:s mission selekterat 8 burundiska NGOar med vilka vi har skrivit ett Letter of Understanding (på engelska – på franska) beträffande ett strukturerat framtida samarbete under förutsättning av styrelsens godkännande samt att projektet kan uppnå tillräckligt ekonomiskt stöd. (TFF:s styrelse godkände projektet på sitt möte 8 december 2003).

Med dessa organisationer har vi skapat TFF Amahoro Coalition in Burundi. Amahoro betyder fred, och koalitionen skall skapa synergi genom att burundierna hjälpas i riktning av horisontellt samarbete. Samarbete mellan burundiska NGOar är i dag näst intill obefintligt. Koalitionen ska dessutom assistera dem i utvecklingen av sitt eget program för kapacitetsutveckling inom konflikthantering och försoning i bred mening.

Vi tror at en sådan bred koalition av seriösa organisationer, som alla har en kompetent och energisk ledning, kan ha en förhållandevis stor betydelse just nu där fredsprocessen behöver fördjupas, konsolideras och nå ut i alla hörn av landet (90 procent av befolkningen lever på landsbygden).

Koalitionens organisationerna har förklarat sig villiga till att inom några veckor forsöka strukturera ett brett program med underprogram, som TFF skall kunna påverka men inte styra då det är helt avgörande för ett lyckat resultat att burundierna känner att det är deras, inte TFF:s, projekt. TFF kommer därefter att till Sida inkomma med en ansökan om finansiering av den verksamhet som TFF Amahoro Coalition in Burundi beslutar är den mest angelägna med avseende på att stärka fredsprocessen i landet. Vi kommer dessutom att undersöka anra finansieringsmöjligheter.

Vi är mycket glada över att, som framgår av överenskommelsen, ha fått medarbetare på plats, nämligen doktorn i socialpsykologi, Sururu Adolpe, som TFF programkoordinator och Chantal Mutamuriza som TFF Liaison och assistent, tolk och översättare.

TFF avser inte att etablera en organisation i landet. Tills vidare anser vi att våra två TFF-medarbetare räcker som stöd för koalitionen på plats. Vi har med relevant enhet på det burundiska utrikesdepartement undersökt vilka formella krav som ställs på utländska NGOar som arbetar i landet, och för den typ av aktivitet vi planerar finns inga registreringsbehov.

Under vårt möte med utrikesministern frågade han om TFF kunde ta kontakt och samtala med FNL-representanter i Sverige och Danmark med tanke på att den vägen lägga press på FNL-milisen i landet. Det förklarade vi oss beredda att göra, och utrikesministern skulle återkomma efter att ha konsulterat Burundis president och fått accept av detta.

Hälsovårdsenheten

Under möten med utrikesministern och med hälsoministern diskuterades Räddningsverkets hälsovårdsenhet. Hälsoministern tackade för idéen och underströk behovet av att enheten ses som en del i en integrerad approach och förklarade sig beredd på att projektet kan genomföras i samarbete såväl med en humanitär NGO som med t.ex. Unicef eller båda. Det krävs dock dels ett avtal med Hälsodepartementet samt et bilateralt avtal mellan Sverige och det burundiska UD för att projektet kan genomföras.

Förslag på framtida aktiviteter

1. På alla sätt hjälpa de burundiska partners i koalitionen att utveckla det gemensamma projektet fram t o m budgetförslaget.

2.Praesentera det för Sida och ev. andra relevanta finansieringskällor.

3. Rapportera till UD:s och Sidas Burundi-handläggare, speciellt de som deltog i den officiella svenska delegationen som besökte Stora Sjöområdet, inkl Burundi, tidigare i november 2003.

4. Skriva ett antal TFF PressInfos som kan öka uppmärksamheten på Burundi, på Arusha-processen och skapa förståelse för att det är NU det internationella samfundet måste gå in.

5. Skapa en Burundi-fotoserie på TFF:s website; under vistelsen tog JO mängder av bilder.

6. Ta kontakt med representanter för rebellerna i Norden ifall det kommer en förfrågan ifrån Bujumbura.

7. Följa upp med Räddningsverket beträffande hälsovårdsenheten.

8. Artiklar i nordisk och internationell press om Burundi, landet som mot alla odds arbetar paa att konsolidera freden och bara kan lyckas om det får den rätta hjälpen i rätta former – nu.

Vi tackar svenska UD för ekonomiskt stöd till resan som genomförtes som en del av stiftelsens fleråriga huvudprojekt omförsoning och förlåtelse.

Jan Öberg & Christian Hårleman

Bujumbura 5 dec. 2003

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Related Posts

LONDON – So far so good, at least on the wider level. While internally Iraq seems on the edge of chaos, the much heralded clash of civilizations between the Muslim and Judaeo-Christian worlds has yet to become apparent. We have anger and despair aplenty in the Arab and Muslim worlds. But very little rushing to the standard and there was no great pilgrimage of warriors to join the fight, as happened when the Soviet Union invaded Afghanistan twenty years ago, and then, having driven the Red Army out, were left to ferment in that mountainous redoubt. With the armaments supplied by the CIA the mujahidin were transformed into Al Qaeda that became, for a relatively brief moment as these things go, ‘the greatest threat to the homeland that America has ever known.’ Nevertheless a ‘Cold War’ between much of the Muslim world and the West is certainly in full swing. Winston...
The Challenge of Nuclear Weaponsin the Twenty-first CenturyA Path Forward The peoples and governments of the world face an urgent challenge relating to weaponry of mass destruction and particularly to nuclear weaponry.  At the crossroads of technology, terrorism, geopolitical ambition, and policies of preemption are new and potent dangers for humanity. Despite ending the nuclear standoff of the Cold War era, nuclear weaponry is again menacing the peoples of the world with catastrophic possibilities.  We recognize the need for any government to pursue its security interests in accordance with international law; and further, we recognize that distinctive threats to these interests now exist as a result of an active international terrorist network having declared war on the United States and its allies. Nonetheless, we reject the assessment of the current US administration that upgrading a reliance on nuclear weapons is in any sense justified as a response. We find it...
By Karin Wegestal MP, the Social Democratic Partyon behalf of the Swedish Committee for Solidarity with the Yugoslav People During the last decade, the Federal Republic of Yugoslavia has received more than 500,000 refugees from Croatia and Bosnia, and another 300,000 internally displaced persons, mainly from the province Kosovo and Metohia. For a country with about ten million inhabitants, such an influx of homeless people is obviously a very heavy burden – even under peaceful conditions. But in addition to that, the Federal Republic of Yugoslavia has been the subject to sanctions from the western powers for close to ten years and its infrastructure was badly hurt through Nato’s intense bombardment during 78 days in 1999. The result of all this is that Yugoslavia, once the most developed industrial country in Eastern Europe, is today the poorest country in Europe. In Serbia excluding Kosovo, with about ten million inhabitants and...

Recent Articles

The most recent on top Farhang Jahanpour, January 7, 2012 As US and Iran confront each other, where is the diplomacy? Farhang Jahanpour, August 3, 2011 Iran can’t reform itself – the power struggle bewtween Ahmadinejad and Khamenei Farhang Jahanpour, May 17, 2011 Is Iran next? The Supreme Leader versus Ahmadinejad Farhang Jahanpour, March 4, 2011 The revolutions in the Arab world: The need for long-term thinking and humility Farhang Jahanpour, December 15, 2010 The Wikileak files: The banality of politics Farhang Jahanpour, November 18, 2010 This is what ought to be the U.S.’s interests in the Middle East! Farhang Jahanpour – Video on Vimeo, October 6, 2010 Towards a solution in the Middle East Farhang Jahanpour and Susanne Sklar, July 28, 2010 Dialogue on nuclear weapons and culture of peace by TFF Associate and a TFF friend Farhang Jahanpour, July 28, 2010 Iran, Turkey and Israel – New Global...
Lidt om bogen Bogens indhold Bestil bogen her Anmeldelser Siden den kolde krigs afslutning har dansk udenrigs- og sikkerhedspolitik bevæget sig langt ind i en politisk og moralsk blindgyde. Men det tjener hverken os eller verden at Danmark er blevet en krigs- og besættelsesmagt, viser den internationalt respekterede danske freds- og fremtidsforsker, Jan Øberg i denne bog. Tværtimod mindsker det vores og andres sikkerhed og bidrager til at øge, snarere end at mindske, terrortruslen. Forudsigelig fiasko – der udkommer 4. juni 2004 – sætter fokus på det irakiske samfund og Vestens måde at betragte og behandle Irak på. Jan Øberg kombinerer konkret konfliktanalyse med et personligt engagement, og underbygger overbevisende og konsekvent det synspunkt, at Vestens mangelfulde konfliktforståelse og ukyndige konflikthåndtering måtte ende med den ulykkelige krig. Det er en krig, som efter forfatterens opfattelse hverken kan fremme ædle motiver – etablere et demokratisk Irak – eller økonomisk-kulturelle interesser, men...
Burundi – hopp om fred Burundi, var är det nu det ligger? Det är nånting med Hutsier och Tutuer – eller vad de nu heter – som mördar varandra med machete-knivar, nånting med fattigdom, korruption, militärdiktatur, nöd och elände? Det hopplösa, mörka Afrika i ett bananskal, eller hur? Tja. Jag har precis varit där. Det ligger naturligtvis någonting i det. Och det finns en del orsaker till att vi inte ser mycket om landet i massmedia. En av dem är att det inte försiggår något folkmord just nu, ingen naturkatastrofer, ingen kupp. Det finns ingen misslyckad FN-mission, USA och EU har få intressen, Madeleine Halfbright har inte sagt något om det nyss, NATO:s Solana ser inte bombningar i Burundi som viktiga för firandet av alliansens 50-årsdag i april. För en tid sedan då 50 människor mördades strömmade hundratals journalister med CNN i spetsen till Burundi…men för att snabbt försvinna till Kongo...

TFF on Substack

Discover more from TFF Transnational Foundation & Jan Oberg.

Most Popular

The most recent on top Farhang Jahanpour, January 7, 2012 As US and Iran confront each other, where is the diplomacy? Farhang Jahanpour, August 3, 2011 Iran can’t reform itself – the power struggle bewtween Ahmadinejad and Khamenei Farhang Jahanpour, May 17, 2011 Is Iran next? The Supreme Leader versus Ahmadinejad Farhang Jahanpour, March 4, 2011 The revolutions in the Arab world: The need for long-term thinking and humility Farhang Jahanpour, December 15, 2010 The Wikileak files: The banality of politics Farhang Jahanpour, November 18, 2010 This is what ought to be the U.S.’s interests in the Middle East! Farhang Jahanpour – Video on Vimeo, October 6, 2010 Towards a solution in the Middle East Farhang Jahanpour and Susanne Sklar, July 28, 2010 Dialogue on nuclear weapons and culture of peace by TFF Associate and a TFF friend Farhang Jahanpour, July 28, 2010 Iran, Turkey and Israel – New Global...
Lidt om bogen Bogens indhold Bestil bogen her Anmeldelser Siden den kolde krigs afslutning har dansk udenrigs- og sikkerhedspolitik bevæget sig langt ind i en politisk og moralsk blindgyde. Men det tjener hverken os eller verden at Danmark er blevet en krigs- og besættelsesmagt, viser den internationalt respekterede danske freds- og fremtidsforsker, Jan Øberg i denne bog. Tværtimod mindsker det vores og andres sikkerhed og bidrager til at øge, snarere end at mindske, terrortruslen. Forudsigelig fiasko – der udkommer 4. juni 2004 – sætter fokus på det irakiske samfund og Vestens måde at betragte og behandle Irak på. Jan Øberg kombinerer konkret konfliktanalyse med et personligt engagement, og underbygger overbevisende og konsekvent det synspunkt, at Vestens mangelfulde konfliktforståelse og ukyndige konflikthåndtering måtte ende med den ulykkelige krig. Det er en krig, som efter forfatterens opfattelse hverken kan fremme ædle motiver – etablere et demokratisk Irak – eller økonomisk-kulturelle interesser, men...
Burundi – hopp om fred Burundi, var är det nu det ligger? Det är nånting med Hutsier och Tutuer – eller vad de nu heter – som mördar varandra med machete-knivar, nånting med fattigdom, korruption, militärdiktatur, nöd och elände? Det hopplösa, mörka Afrika i ett bananskal, eller hur? Tja. Jag har precis varit där. Det ligger naturligtvis någonting i det. Och det finns en del orsaker till att vi inte ser mycket om landet i massmedia. En av dem är att det inte försiggår något folkmord just nu, ingen naturkatastrofer, ingen kupp. Det finns ingen misslyckad FN-mission, USA och EU har få intressen, Madeleine Halfbright har inte sagt något om det nyss, NATO:s Solana ser inte bombningar i Burundi som viktiga för firandet av alliansens 50-årsdag i april. För en tid sedan då 50 människor mördades strömmade hundratals journalister med CNN i spetsen till Burundi…men för att snabbt försvinna till Kongo...
Read More
The most recent on top Farhang Jahanpour, January 7, 2012 As US and Iran confront each other, where is the diplomacy? Farhang Jahanpour, August 3, 2011 Iran can’t reform itself – the power struggle bewtween Ahmadinejad and Khamenei Farhang Jahanpour, May 17, 2011 Is Iran next? The Supreme Leader versus Ahmadinejad Farhang Jahanpour, March 4, 2011 The revolutions in the Arab world: The need for long-term thinking and humility Farhang Jahanpour, December 15, 2010 The Wikileak files: The banality of politics Farhang Jahanpour, November 18, 2010 This is what ought to be the U.S.’s interests in the Middle East! Farhang Jahanpour – Video on Vimeo, October 6, 2010 Towards a solution in the Middle East Farhang Jahanpour and Susanne Sklar, July 28, 2010 Dialogue on nuclear weapons and culture of peace by TFF Associate and a TFF friend Farhang Jahanpour, July 28, 2010 Iran, Turkey and Israel – New Global...
Lidt om bogen Bogens indhold Bestil bogen her Anmeldelser Siden den kolde krigs afslutning har dansk udenrigs- og sikkerhedspolitik bevæget sig langt ind i en politisk og moralsk blindgyde. Men det tjener hverken os eller verden at Danmark er blevet en krigs- og besættelsesmagt, viser den internationalt respekterede danske freds- og fremtidsforsker, Jan Øberg i denne bog. Tværtimod mindsker det vores og andres sikkerhed og bidrager til at øge, snarere end at mindske, terrortruslen. Forudsigelig fiasko – der udkommer 4. juni 2004 – sætter fokus på det irakiske samfund og Vestens måde at betragte og behandle Irak på. Jan Øberg kombinerer konkret konfliktanalyse med et personligt engagement, og underbygger overbevisende og konsekvent det synspunkt, at Vestens mangelfulde konfliktforståelse og ukyndige konflikthåndtering måtte ende med den ulykkelige krig. Det er en krig, som efter forfatterens opfattelse hverken kan fremme ædle motiver – etablere et demokratisk Irak – eller økonomisk-kulturelle interesser, men...
Burundi – hopp om fred Burundi, var är det nu det ligger? Det är nånting med Hutsier och Tutuer – eller vad de nu heter – som mördar varandra med machete-knivar, nånting med fattigdom, korruption, militärdiktatur, nöd och elände? Det hopplösa, mörka Afrika i ett bananskal, eller hur? Tja. Jag har precis varit där. Det ligger naturligtvis någonting i det. Och det finns en del orsaker till att vi inte ser mycket om landet i massmedia. En av dem är att det inte försiggår något folkmord just nu, ingen naturkatastrofer, ingen kupp. Det finns ingen misslyckad FN-mission, USA och EU har få intressen, Madeleine Halfbright har inte sagt något om det nyss, NATO:s Solana ser inte bombningar i Burundi som viktiga för firandet av alliansens 50-årsdag i april. För en tid sedan då 50 människor mördades strömmade hundratals journalister med CNN i spetsen till Burundi…men för att snabbt försvinna till Kongo...
Mr President ! President Bill Clinton gjorde i tisdags en blixtvisit i Kosovo. I ett tal manade han albanerna att sluta hämnas på den krympande serbiska minoriteten. Han besökte också de amerikanska soldaterna på den nya Bondsteelbasen. Det finns viktiga frågor som borde ha ställts still honom om Balkan och Kosovo och om USA:s ledande roll i bombningarna av Jugoslavien. Det borde vara en självklarhet att oberoende medier i demokratiska länder låter politiska ledare svara på viktiga frågor. Men ställdes verkligen de viktiga frågorna? Här är några frågor som jag skulle ha ställt ˆ om jag vore journalist och hade fått tillfälle att göra en intervju i tisdags. (1) Mr President! Amerikanska plan bombade i våras Jugoslavien och Kosovo med er som överbefälhavare. Aktionen rättfärdigades av uppgifter om ett folkmord planerat av Belgrad. Dessa uppgifter har nu visat sig vara grovt missvisande eller falska. Hur ställer Ni er till detta?...
Burundi – håb forude Burundi, hvor er det nu det ligger? Det er noget med Hutsier og Tutuer – eller hvad de nu hedder – der laver folkemord med machete-knive på hinanden, noget med fattigdom, korruption, militærdiktatur, nød og elendighed? Det håbløse, mørke Afrika i en bananskal, ikke? Tjah. Jeg har lige været der. Der er selvfølgelig noget om snakken. Der er en del årsager til at man ikke hører særligt meget om livet i dette lille land. En af dem er at der ikke foregår noget folkemord for tiden, ingen naturkatastrofer, intet kup. Der er ingen mislykket FN-mission, USA og EU har ingen interesser, Madeleine Halfbright har ikke sagt noget om det, NATO’s Solana ser ikke bombinger i Burundi som afgørende forud for alliancens 50årsdag. For nogen tid siden da et halvt hundrede mennesker var blevet dræbt valfartede hundreder af journalister med CNN i spidsen dertil . . . men...
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid Vi skriver fredag den 19. januar. For få dage siden kom jeg hjem fra små tre uger i Skopje, Beograd og Kosovo. Min analyse og min intuition siger mig dét, jeg ikke vil høre: bombningerne nærmer sig. Det var 34. besøg siden 1991. Jeg er delvist uddannet i Dubrovnik, fra 1974. Jeg kan ikke slippe det. Det er altså også mit land, der atter trues af den kulturkreds, jeg tilhører. Radmila og Peca i Beograd, venner siden 1974, intellektuelle der har valgt ikke at forlade landet og netop har sagt nej til et ophold i udlandet. Datteren Anja på 9 skal vokse op hér. "Jeg rejste ned nu," siger jeg, "fordi der enten ville falde bomber eller blive en eller anden slags ‘forhandling’ og jeg vil være hér hvis I blir bombet, for jeg skammer mig over hvad Danmark og andre lande gør." Hun får tårer...