Mr President !

Mr President !

President Bill Clinton gjorde i tisdags en blixtvisit i Kosovo. I ett tal manade han albanerna att sluta hämnas på den krympande serbiska minoriteten. Han besökte också de amerikanska soldaterna på den nya Bondsteelbasen. Det finns viktiga frågor som borde ha ställts still honom om Balkan och Kosovo och om USA:s ledande roll i bombningarna av Jugoslavien. Det borde vara en självklarhet att oberoende medier i demokratiska länder låter politiska ledare svara på viktiga frågor. Men ställdes verkligen de viktiga frågorna? Här är några frågor som jag skulle ha ställt ˆ om jag vore journalist och hade fått tillfälle att göra en intervju i tisdags.

(1) Mr President! Amerikanska plan bombade i våras Jugoslavien och Kosovo med er som överbefälhavare. Aktionen rättfärdigades av uppgifter om ett folkmord planerat av Belgrad. Dessa uppgifter har nu visat sig vara grovt missvisande eller falska. Hur ställer Ni er till detta?

(2) Nato dödade under bombningarna av misstag minst 2.000 civila i Serbien. Ni har bett det kinesiska folket om ursäkt efter att ha bombat deras ambassad i Belgrad. Har Ni övervägt att ge också bomboffrens släktingar en ursäkt eller ekonomisk kompensation? Och vad anser Ni om åtalet som inlämnats mot Er, Era ministrar och alla andra Nato-ledare till Krigsförbrytartribunalen i Haag?

(3) CAMP BONDSTEEL, den nya amerikanska militärbasen, sägs vara den största amerikanska utländska basen sedan Vietnamkriget. Jag har tre frågor om basen: a) Vilka långsiktiga mål ska denna enorma investering tjäna? b) Hur är det möjligt att en sådan bas kan byggas på mark som enligt alla FN-resolutioner och andra legala dokument tillhör den självständiga staten Jugoslavien? c) Innebär inte den nya basen att Ni markerar att Kosovos framtida status i praktiken redan har avgjorts?

(4) USA OCH NATO stödde ledarna i Kosovos Befrielsearmé UCK, så som provinsens självutnämnde premiärminister Hacim Thaci. UCK blev i realiteten Natos allierade. Nu är samma UCK ansvarigt för etnisk rensning som har fördrivit 234.000 icke-albanska medborgare från provinsen, enligt uppgifter från UNHCR. Hur är Er inställning till UCK i dag?

(5) KFOR (Nato), UNMIK (FN) och OSSE arbetar efter ett FN-mandat som fastslår att Kosovos medborgare ska skyddas liksom provinsens mångkulturella sammansättning. Kommer USA och dess Natoallierade att försöka leva upp till detta, innan situationen blivit helt oreparabel?

(6) Mänskliga rättigheter, humanitära hänsyn och frihet betonas alltid i Era tal, Mr President. Nu finns omkring en miljon flyktingar i Serbien. Det är ju faktiskt fler än antalet Kosovoalbaner som under kriget flydde till Makedonien och Albanien. Flyktingarna i Serbien har kommit från Kroatien, Bosnien och senast Kosovo. De har fördrivits på exakt samma vis som kosovoalbanerna eller med Era egna ord, "inte för något de gjort utan för vilka de är". Jugoslavien och Serbien befinner sig i en djup kris, orsakad av politiskt och ekonomiskt vanstyre ˆ men också som en följd av Natos förstörelse och av många års sanktioner och uteslutning från det internationella samfundet. Den kommande vintern kan innebära en humanitär katastrof. Hur förenar ni Ert personliga humanistiska engagemang och Ert moraliska ledarskap med att Ni i er politik förhindrar att dessa människor får humanitär hjälp? Kan Ni ge något historiskt exempel på att detta skulle kunna vara ett sätt att störta auktoritära ledare?

(7) Ett folkmord skulle stoppas, hette det i Era tal före bombningarna. Då sa Ni också att det gällde att skapa stabilitet på Balkan. Jag tror att de flesta diplomater och säkerhetsexperter menar att det motsatta blivit fallet, att Albanien, Makedonien, Serbien, Montenegro, Bosnien och Kroatien destabiliserats sedan bombningarna inleddes den 24 mars i år. Jag tror att många skulle vilja veta i vilka avseenden Ni anser att situationen på Balkan förbättrats i någon som helst proportion till de insatser som gjorts, politiska, moraliska, militära och ekonomiska?

(8) KOMMER Ni att på något vis kompensera Makedonien och Albanien för USA:s/Natos användning av deras territorier under kriget? Då tänker jag på något mera konkret än vad som hittills sagts om att hålla dörren öppen för ett framtida medlemskap i Nato?

(9) USA ingrep i Bosnien och i Kosovo. Ni har många gånger sagt att Ni är stolt över detta. Men USA ingrep med sådan kraft och beslutsamhet att det nu förefaller ha medfört att en rad EU-länder inleder en "turbo-militarisering". Syftet med denna verkar vara att ta stora steg mot en europeisk armé. Europa måste kunna ta hand om problemen på sin egen bakgård, tycks man mena. Dessutom har USA onekligen skapat ökad fientlighet gentemot Kina och Ryssland, genom Natos expansion, nya planer för ballistiska missiler, sättet där USA röstade mot förbudet mot kärnvapentest, bombningarna av Jugoslavien, den uteblivna ekonomiska hjälpen, avtalet om en ny oljepipeline som Ni själv just undertecknat i Istanbul, Georgiens framtida Natomedlemskap, påtryckningarna när det gäller Tjetjenien – ja Ni kan förstås listan mycket bättre än jag, Mr President. Fruktar Ni aldrig att USA har tagit ledningen i världen på ett sådant sätt att det har skapat reaktioner bland USA:s europeiska vänner och kan orsaka en rekyl? Också Tony Blairs England tycks vilja att Europa blir mer och mer som en egen supermakt och därmed mindre beroende av USA.

(10) Till slut – och Ni har varit synnerligen generös med Er tid, Mr President – skulle jag vilja ställa en fråga som bara indirekt rör Balkan. Överallt stöder USA mänskliga rättigheter, frihet och demokrati. Jag är övertygad om att Ni menar att rätten till en privat sfär liksom yttrandefrihet är absoluta och grundläggande i Ert tänkande. Just därför måste jag fråga Er hur det kan komma sig att USA:s National Security Agency har utvecklat teknologi som gör det möjligt att avlyssna och registrera inte bara global e-post och fax-trafik utan nu också den mänskliga rösten, när vi talar i telefon med varandra. Kanske är jag naiv, men behöver USA hysa så stor fruktan för andra länder? USA:s försvarsutgifter för år 2000 kommer att vara tre gånger större än de sammanlagda militära utgifterna i länder som Kina och Ryssland samt för "skurkstaterna" Iran, Irak, Syrien, Libyen, Nordkorea och Kuba.

Här lämnar jag den fiktiva intervjun med USA:s president. Bara noga utvalda personer får en möjlighet att intervjua honom. Men vi kan alltid själva formulera frågor och fundera över svaren och över hur det kan komma sig att frågor och ämnen som de jag tagit upp sällan eller aldrig ställs eller diskuteras av de som skulle kunna göra det.

Philip Knightley har slagit fast att sanningen är krigets första offer. Fredsforskaren Johan Galtung har lagt till att förmågan till komplex förståelse är dess andra offer. Det tycks mig som om krigets tredje offer är förmågan till självkritik. Genom denna förlust förhindrar vi oss själva att lära något om de verkliga motiven bakom krig, liksom om alternativen till krig.

26 november, 1999

Jan Øberg

Share

Related Posts

Burundi – hopp om fred Burundi, var är det nu det ligger? Det är nånting med Hutsier och Tutuer – eller vad de nu heter – som mördar varandra med machete-knivar, nånting med fattigdom, korruption, militärdiktatur, nöd och elände? Det hopplösa, mörka Afrika i ett bananskal, eller hur? Tja. Jag har precis varit där. Det ligger naturligtvis någonting i det. Och det finns en del orsaker till att vi inte ser mycket om landet i massmedia. En av dem är att det inte försiggår något folkmord just nu, ingen naturkatastrofer, ingen kupp. Det finns ingen misslyckad FN-mission, USA och EU har få intressen, Madeleine Halfbright har inte sagt något om det nyss, NATO:s Solana ser inte bombningar i Burundi som viktiga för firandet av alliansens 50-årsdag i april. För en tid sedan då 50 människor mördades strömmade hundratals journalister med CNN i spetsen till Burundi…men för att snabbt försvinna till Kongo...
Burundi – håb forude Burundi, hvor er det nu det ligger? Det er noget med Hutsier og Tutuer – eller hvad de nu hedder – der laver folkemord med machete-knive på hinanden, noget med fattigdom, korruption, militærdiktatur, nød og elendighed? Det håbløse, mørke Afrika i en bananskal, ikke? Tjah. Jeg har lige været der. Der er selvfølgelig noget om snakken. Der er en del årsager til at man ikke hører særligt meget om livet i dette lille land. En af dem er at der ikke foregår noget folkemord for tiden, ingen naturkatastrofer, intet kup. Der er ingen mislykket FN-mission, USA og EU har ingen interesser, Madeleine Halfbright har ikke sagt noget om det, NATO’s Solana ser ikke bombinger i Burundi som afgørende forud for alliancens 50årsdag. For nogen tid siden da et halvt hundrede mennesker var blevet dræbt valfartede hundreder af journalister med CNN i spidsen dertil . . . men...
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid Vi skriver fredag den 19. januar. For få dage siden kom jeg hjem fra små tre uger i Skopje, Beograd og Kosovo. Min analyse og min intuition siger mig dét, jeg ikke vil høre: bombningerne nærmer sig. Det var 34. besøg siden 1991. Jeg er delvist uddannet i Dubrovnik, fra 1974. Jeg kan ikke slippe det. Det er altså også mit land, der atter trues af den kulturkreds, jeg tilhører. Radmila og Peca i Beograd, venner siden 1974, intellektuelle der har valgt ikke at forlade landet og netop har sagt nej til et ophold i udlandet. Datteren Anja på 9 skal vokse op hér. "Jeg rejste ned nu," siger jeg, "fordi der enten ville falde bomber eller blive en eller anden slags ‘forhandling’ og jeg vil være hér hvis I blir bombet, for jeg skammer mig over hvad Danmark og andre lande gør." Hun får tårer...

Recent Articles

Burundi – hopp om fred Burundi, var är det nu det ligger? Det är nånting med Hutsier och Tutuer – eller vad de nu heter – som mördar varandra med machete-knivar, nånting med fattigdom, korruption, militärdiktatur, nöd och elände? Det hopplösa, mörka Afrika i ett bananskal, eller hur? Tja. Jag har precis varit där. Det ligger naturligtvis någonting i det. Och det finns en del orsaker till att vi inte ser mycket om landet i massmedia. En av dem är att det inte försiggår något folkmord just nu, ingen naturkatastrofer, ingen kupp. Det finns ingen misslyckad FN-mission, USA och EU har få intressen, Madeleine Halfbright har inte sagt något om det nyss, NATO:s Solana ser inte bombningar i Burundi som viktiga för firandet av alliansens 50-årsdag i april. För en tid sedan då 50 människor mördades strömmade hundratals journalister med CNN i spetsen till Burundi…men för att snabbt försvinna till Kongo...
Burundi – håb forude Burundi, hvor er det nu det ligger? Det er noget med Hutsier og Tutuer – eller hvad de nu hedder – der laver folkemord med machete-knive på hinanden, noget med fattigdom, korruption, militærdiktatur, nød og elendighed? Det håbløse, mørke Afrika i en bananskal, ikke? Tjah. Jeg har lige været der. Der er selvfølgelig noget om snakken. Der er en del årsager til at man ikke hører særligt meget om livet i dette lille land. En af dem er at der ikke foregår noget folkemord for tiden, ingen naturkatastrofer, intet kup. Der er ingen mislykket FN-mission, USA og EU har ingen interesser, Madeleine Halfbright har ikke sagt noget om det, NATO’s Solana ser ikke bombinger i Burundi som afgørende forud for alliancens 50årsdag. For nogen tid siden da et halvt hundrede mennesker var blevet dræbt valfartede hundreder af journalister med CNN i spidsen dertil . . . men...
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid Vi skriver fredag den 19. januar. For få dage siden kom jeg hjem fra små tre uger i Skopje, Beograd og Kosovo. Min analyse og min intuition siger mig dét, jeg ikke vil høre: bombningerne nærmer sig. Det var 34. besøg siden 1991. Jeg er delvist uddannet i Dubrovnik, fra 1974. Jeg kan ikke slippe det. Det er altså også mit land, der atter trues af den kulturkreds, jeg tilhører. Radmila og Peca i Beograd, venner siden 1974, intellektuelle der har valgt ikke at forlade landet og netop har sagt nej til et ophold i udlandet. Datteren Anja på 9 skal vokse op hér. "Jeg rejste ned nu," siger jeg, "fordi der enten ville falde bomber eller blive en eller anden slags ‘forhandling’ og jeg vil være hér hvis I blir bombet, for jeg skammer mig over hvad Danmark og andre lande gør." Hun får tårer...

TFF on Substack

Discover more from TFF Transnational Foundation & Jan Oberg.

Most Popular

Burundi – hopp om fred Burundi, var är det nu det ligger? Det är nånting med Hutsier och Tutuer – eller vad de nu heter – som mördar varandra med machete-knivar, nånting med fattigdom, korruption, militärdiktatur, nöd och elände? Det hopplösa, mörka Afrika i ett bananskal, eller hur? Tja. Jag har precis varit där. Det ligger naturligtvis någonting i det. Och det finns en del orsaker till att vi inte ser mycket om landet i massmedia. En av dem är att det inte försiggår något folkmord just nu, ingen naturkatastrofer, ingen kupp. Det finns ingen misslyckad FN-mission, USA och EU har få intressen, Madeleine Halfbright har inte sagt något om det nyss, NATO:s Solana ser inte bombningar i Burundi som viktiga för firandet av alliansens 50-årsdag i april. För en tid sedan då 50 människor mördades strömmade hundratals journalister med CNN i spetsen till Burundi…men för att snabbt försvinna till Kongo...
Burundi – håb forude Burundi, hvor er det nu det ligger? Det er noget med Hutsier og Tutuer – eller hvad de nu hedder – der laver folkemord med machete-knive på hinanden, noget med fattigdom, korruption, militærdiktatur, nød og elendighed? Det håbløse, mørke Afrika i en bananskal, ikke? Tjah. Jeg har lige været der. Der er selvfølgelig noget om snakken. Der er en del årsager til at man ikke hører særligt meget om livet i dette lille land. En af dem er at der ikke foregår noget folkemord for tiden, ingen naturkatastrofer, intet kup. Der er ingen mislykket FN-mission, USA og EU har ingen interesser, Madeleine Halfbright har ikke sagt noget om det, NATO’s Solana ser ikke bombinger i Burundi som afgørende forud for alliancens 50årsdag. For nogen tid siden da et halvt hundrede mennesker var blevet dræbt valfartede hundreder af journalister med CNN i spidsen dertil . . . men...
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid Vi skriver fredag den 19. januar. For få dage siden kom jeg hjem fra små tre uger i Skopje, Beograd og Kosovo. Min analyse og min intuition siger mig dét, jeg ikke vil høre: bombningerne nærmer sig. Det var 34. besøg siden 1991. Jeg er delvist uddannet i Dubrovnik, fra 1974. Jeg kan ikke slippe det. Det er altså også mit land, der atter trues af den kulturkreds, jeg tilhører. Radmila og Peca i Beograd, venner siden 1974, intellektuelle der har valgt ikke at forlade landet og netop har sagt nej til et ophold i udlandet. Datteren Anja på 9 skal vokse op hér. "Jeg rejste ned nu," siger jeg, "fordi der enten ville falde bomber eller blive en eller anden slags ‘forhandling’ og jeg vil være hér hvis I blir bombet, for jeg skammer mig over hvad Danmark og andre lande gør." Hun får tårer...
Read More
Burundi – hopp om fred Burundi, var är det nu det ligger? Det är nånting med Hutsier och Tutuer – eller vad de nu heter – som mördar varandra med machete-knivar, nånting med fattigdom, korruption, militärdiktatur, nöd och elände? Det hopplösa, mörka Afrika i ett bananskal, eller hur? Tja. Jag har precis varit där. Det ligger naturligtvis någonting i det. Och det finns en del orsaker till att vi inte ser mycket om landet i massmedia. En av dem är att det inte försiggår något folkmord just nu, ingen naturkatastrofer, ingen kupp. Det finns ingen misslyckad FN-mission, USA och EU har få intressen, Madeleine Halfbright har inte sagt något om det nyss, NATO:s Solana ser inte bombningar i Burundi som viktiga för firandet av alliansens 50-årsdag i april. För en tid sedan då 50 människor mördades strömmade hundratals journalister med CNN i spetsen till Burundi…men för att snabbt försvinna till Kongo...
Burundi – håb forude Burundi, hvor er det nu det ligger? Det er noget med Hutsier og Tutuer – eller hvad de nu hedder – der laver folkemord med machete-knive på hinanden, noget med fattigdom, korruption, militærdiktatur, nød og elendighed? Det håbløse, mørke Afrika i en bananskal, ikke? Tjah. Jeg har lige været der. Der er selvfølgelig noget om snakken. Der er en del årsager til at man ikke hører særligt meget om livet i dette lille land. En af dem er at der ikke foregår noget folkemord for tiden, ingen naturkatastrofer, intet kup. Der er ingen mislykket FN-mission, USA og EU har ingen interesser, Madeleine Halfbright har ikke sagt noget om det, NATO’s Solana ser ikke bombinger i Burundi som afgørende forud for alliancens 50årsdag. For nogen tid siden da et halvt hundrede mennesker var blevet dræbt valfartede hundreder af journalister med CNN i spidsen dertil . . . men...
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid Vi skriver fredag den 19. januar. For få dage siden kom jeg hjem fra små tre uger i Skopje, Beograd og Kosovo. Min analyse og min intuition siger mig dét, jeg ikke vil høre: bombningerne nærmer sig. Det var 34. besøg siden 1991. Jeg er delvist uddannet i Dubrovnik, fra 1974. Jeg kan ikke slippe det. Det er altså også mit land, der atter trues af den kulturkreds, jeg tilhører. Radmila og Peca i Beograd, venner siden 1974, intellektuelle der har valgt ikke at forlade landet og netop har sagt nej til et ophold i udlandet. Datteren Anja på 9 skal vokse op hér. "Jeg rejste ned nu," siger jeg, "fordi der enten ville falde bomber eller blive en eller anden slags ‘forhandling’ og jeg vil være hér hvis I blir bombet, for jeg skammer mig over hvad Danmark og andre lande gør." Hun får tårer...
Konflikthåndtering – den ny kolde krig Det internationale såkaldte “samfund” er tilstede som fredsskabere i snart sagt hver eneste konflikt og krig med sine diplomater, soldater, genopbygningshjælp, monitorer, jurister, ambassadører, fredsbevarere, mæglere, politi, eksperter, forhandlere og med agenter, satelliter, hangarfartøjer og kampfly på alert. Fredsforstyrrende fraktioner skal bringes til det berømte forhandlingsbord omkring hvilket de under det internationale samfunds pres skal sige ja til fredsplaner, Den generelle, tidstypiske mediedækning af politiske konflikter og krige befæster mere eller mindre bevidst to dybt misvisende, men funktionelle, opfattelser. (A) Konflikter handler om gode versus mindre gode aktører og konfliktløsning er følgelig et spørgsmål om at straffe de onde og belønne de gode, ofrene. (B) Verden er opdelt i to parter, ja der er to verdener: På den ene side er der "fredsforstyrrerne" – slyngelstater, hitleristiske diktatorer, forfejlede stater, primitive og onde aktører, terrorister, folk der ikke forstår andet end store bogstaver og bomber...
Försoningens tid Att förlåta någon innebär att man accepterar den som handlat felaktigt och som ångrar det. Försoning är ett klarläggande och en accept av det som hänt, ett viljesmässigt beslut om att komma vidare och se framåt. Vi kan förlåta en annan människa hans eller hennes gärningar och därmed erbjuda en ny start. Vi försonas med fakta och med den skyldige och eventuellt också med att vi själva kan ha varit en medverkande orsak till att det gick som det gick. Förlåtelse och försoning handlar emellertid inte om att glömma. Ett par av mina kväkarvänner miste för några år sedan sin son och blivande svärdotter i en bilolycka, ett resultat av en annan bilists helt oansvariga manöver. Det var viktigt för dem att träffa den människa som förvållat dem så stor smärta. Straffet i sig var inte viktigt för dem utan de sade till honom: "vi kan förlåta Dig...
Ett expanderande NATO är konfliktbevarande Nato expanderar i en värld där de samlade militärutgifterna motsvarar årsinkomsten för jordens 49 procent fattigaste, skriver fredsforskaren Jan Øberg. Satsningen på Nato:s utvidgning går ut på att kämpa mot fiktiva hot och skapar exakt det man säger sig vilja undvika, ekonomisk kris, instabilitet och nya hot. Nato expanderar. De globala militära utgifterna har årligen fallit med några få procent. Men den nya teknologins slagkraft ökar. Kärnvapenindustrins forskare hotas inte av arbetslöshet. Enbart USA har en militär budget på drygt 250 miljarder dollar och världens samlade militärutgifter motsvarar årsinkomsten för de 49 procent fattigaste på klotet. Tyskland expanderar. En gång i tiden förstod man att ett förenat Tyskland måste vara neutralt. Men Gorbatjov, som gav Sovjetunionens och Warszawapaktens upplösning till Västvärlden i tron att han skulle få någonting i gengäld, serverade också ett förenat Tyskland till Nato på en silverbricka. Delvis kärnvapen-nedrustning följde liksom ryska...