Av Jan Öberg
• Eliten i Sverige är mer lojal mot Nato, USA och EU än mot sitt folk
• Under de senaste 25-30 åren har Sveriges militära, säkerhets- och utrikespolitiska elit vridit Sveriges politik 180 grader.
• Dessa grundläggande förändringar inleddes av den socialdemokratiska regeringen under Göran Persson och utrikesminister Anna Lindh och har genomförts praktiskt taget utan offentlig debatt.
• Omsvängningen till interventionism, militarism och USA/Nato på alla områden har planerats gradvis, i smyg och ohederligt – kort sagt på ett sätt som är ovärdigt en demokrati.
• Denna elit är mer lojal mot Bryssel och Washington än mot svenskarna.
• Om din bild av Sverige är att det är ett progressivt, förnyande och fredsfrämjande land med global inställning som försvarar folkrätten så är den – tråkigt nog – föråldrad.
Hur Sverige har förändrats
Sverige är inte längre neutralt och det är bara formellt alliansfritt; det finns ingen mer närstående bundsförvant än USA/Nato. Landet har upphört att utveckla en egen politik och positionerar istället sig inom ramen för EU och Nato. Landet bidrar inte längre med betydelsefullt nytt tänkande – det sista var Olof Palmes kommission om gemensam säkerhet (1982).
Sverige har inte längre någon nedrustningsambassadör, betraktar inte FN som viktigt och har inte en enda svensk bland FN:s blå hjälmar. Ingen av Sveriges toppolitiker ställer sig till förfogande som medlare i internationella konflikter.
Kärnvapenavrustning står långt ner på dagordningen, problematisk som den är för ett land som aspirerar på Nato-medlemskap. Men en sak är oförändrad: Sverige förblir världens största vapenexportör per capita.
Sverige bidrar inte längre till att skydda mindre stater genom att hålla fast vid folkrätten. De svenska eliterna stödde helhjärtat bombningarna av Serbien/Kosovo. De tyckte – även under socialdemokratisk ledning – att de massdödande sanktionerna mot Irak och ockupationen var lämpliga.
Eftersom Sverige inte lagligt kan exportera vapen till ett land som befinner sig i krig men har nära militärteknologiskt samarbete med USA, beslutade Sveriges riksdag att göra undantag för USA.
Sverige stödde förstörelsen av Libyen och deltog där med sina flygplan, dock endast för spaningsuppdrag, inte bombningar.
Sverige stödde inte det planerade kriget mot Syrien men yppade inte heller någon hörbar kritik mot det stöd från västvärlden till enbart den militanta oppositionen, däribland sådan tillhörande Al-Qaeda.
Carl Bildt
Sveriges utrikesminister Carl Bildt uppträder huvudsakligen som utomorentligt välinformerad resande och bloggare i internationellla angelägenheter som inte tycks vilja slösa alltför mycket av sin dyrbara tid på att vara minister. Och när han gör det är han inte känd för att rådfråga många omkring sig.
Det skulle kunna vara en anledning till att hans kommentarer om olika händelser ofta ger upphov till underhållande uppmärksamhet från massmedierna. Om man som Bildt jämför Ukrainas förre president Janukovitj med Norges Quisling och därmed jämställer Putin med Hitler och Ryssland med Nazityskland, opererar man inte längre som statsman utan snarare som känslosamt brushuvud eller marknadskonsult. (Lägg därtill att Bildt nyligen i Sveriges Radios Lördagsintervju vägrade distansera sig från de nynazistiska elementen i Kiev.)
Bildts förenklade och förvridna tolkning av Georgien 2008 är avslöjande för hans ensidiga emotionalitet, medan han förr – exempelvis under sin tid som hög representant i Bosnien – förtjänade respekt för att operera på ett intellektuellt nyktert sätt.
Om man saknar egna idéer och egen politik, behövs bara ryssfientliga plattityder. Då kvalificerar man sig tillika för CNN:s Christiane Amanpour.
Sverige rör sig mot Nato-medlemskap
I det följande några händelser eller nyheter från den senaste tiden som ytterligare understryker vilken beklaglig väg Sverige – dess eliter snarare än dess folk – har bestämt sig för att gå.
1. Sveriges säkerhetspolitiska elit överväger bredare allianser med NATO och EU – som amerikanske Defence News nyligen meddelade.
Gåtfullt! Efter att ha varit neutralt och alliansfritt under kalla krigsårens hårda konfrontationer och spänningar ska Sverige nu behöv gå med i NATO när det inte finns en enda analys någonstans som säger att Sverige under förutsebar framtid kommer att stå inför ett hot.
Medan dagens underrättelser om säkerhet och försvar handlar om mänsklig säkerhet, utmaningar gällande miljö och högteknologi, talar Sveriges eliter om försvar som enbart en fråga om vapen.
Detta är farligt ”grupptänkande” styrt av byråkratiskt intresse som ska bekostas av skattebetalarna som de facto hotas mer av dessa intressen än av Putin. En verklighetskontroll skulle leda till kollision mot verkligheten – verklighetschock.
Kryssningsmissiler för avskräckning
2. Med anledning av en bekvämt hysterisk tolkning av krisen i Ukraina, ska svenska flygplan nu utrustas med kryssningsmissiler (Defense News).
Otroligt nog tas beslut som detta med det intellektuellt sett hafsiga mantrat att det ger landet ökad ”avskräckningskapacitet”.
Det säkerhetspolitiska prästerskapet i landet består av några forskare i militära angelägeheter vid väldiga, välfinansierade institut som står i nära kontakt med politiker och militärer som journalister lojala mot militären har nära förbindelser med. Följ partilinjen allihop! Stanna inom boxen! Utmana inte de dominerande grundantaganden!
Det land som en gång i tiden gjorde något för en bättre värld har förenat sig med den militaristiska världen. I en tid när både NATO och USA blir allt svagare, planerar Sveriges eliter att lägga alla Sveriges ägg där. De har ingen politik i förhållande till, exempelvis, BRIC-länderna eller någon vision av världen om 20 år som de inriktar sig mot. De har inga ideal, värden eller åtaganden, bara en flockmentalitet – att ”följa USA/NATO och EU”.
USA:s ambassadör inbjuden för utpressning
3. USA:s ambassadör i Sverige, Mark Brzezinski, talade nyligen om för samtliga svenska politiska partier att Sverige måste bli fullt medlem av NATO – annars skulle man inte räkna med att få hjälp att stå emot ett angrepp. Kort sagt, mafiosi utpressning förklädd till djup oro för Sverige ve och väl och generöst löfte om komma med (dock villkorad) hjälp. Detta avslöjades av konservativa Svenska Dagbladet 27:e april 2014.
Hur många – och vilka – ambassadörer ges tillfälle att tala direkt till alla partier i den svenska riksdagen?
Budskapet är ren utpressning – grundad på läran om att skapa rädsla (fearology) – då alla vet att om Ryssland skulle anfalla någon, vore Sverige inte det första målet och i NATOs intresse vore det då att kontrollera svenskt territorium innan några ryska styrkor kunde spridas till det nordiska området någon annanstans ifrån.
Kort sagt är USA/NATOs intresse av Sverige mycket större än Sveriges intresse av NATO. Vad man än må tänka om dessa fantasier så är det bara fantasier. Ingen har tänkt ut ett trovärdigt scenario för hur Sverige skulle invaderas av Ryssland och förbli försvarslöst.
Om inte en av världens mest välfinansierade försvarsorganisationer kan skydda svenska folket måste det vara något allvarligt fel
Men detta är just den militärfundamentalistiska propaganda som svenskarna utsatts för dessa år: Vi måste gå med i Nato eftersom vårt försvar är så svagt att vi inte kan försvara oss!
Folkpartiets försvarstalesman Allan Widman sade nyligen på ett sätt som visade på den låga intellektuella nivån på försvarsdebatten i Sverige: – “Jag kan bara konstatera att Ryssland är ungefär 140 miljoner invånare och Sverige 9 miljoner. Vi klarar inte på egen hand att anta allvarliga utmaningar utifrån…” (Svenska Dagbladet 28 april 2014)
Om nu Sveriges militärer när de förfogar över en budget på en bra bit över 50 miljarder kronor (bland de 10% högsta per capita i världen) inte kan skapa ett skydd för de 9 miljoner svenskarna, så är det dags att fråga hur ineffektiva och kostnadsmaximerande de kan vara utan att dess ledning avskedas.
4. I denna vecka beslöts att AWACS-flygplan kan passera genom svenskt luftrum för sina uppdrag i samband med Ukraina-krisen
5. Sverige (och Finland) diskuterar hur de ska motta militärt bistånd, inbegripet trupper, från Nato (se Dagens Nyheter 27 april 2014). Detta sträcker sig utöver vad Nato-medlemsländerna Danmark, Norge och Island någonsin har accepterat. Och Sverige är inte Nato-medlem!
Det är dags att börja tänka
• Ta pengarna, prestigen, privilegierna och fonderna från de Militär-Industriella-Medie-Akademiska Komplexen i världen – och även i Sverige – och tvinga dem att tänka:
• Tänka för det gemensamma bästa och inte för egna intressen.
• Tänka för världen och inte för inskränkt psyko-politisk nationalism.
• Tänka för folkets mänskliga säkerhet och förebyggande av våld som främsta målsättning.
• Tänka i första hand för icke-våldspolitik och för att i överensstämmelse med FN-stadgan använda militär som sista utväg.
• Tänka som man bör göra i en demokrati, med folket, för folket och av folket.
• Så länge allt man har till hands är stridsflygplan, kommer världens problem att betraktas som bombningsuppdrag.
Och det är då man tappar bort freden, samarbetet och den ömsesidiga förståelsen och de kalla – och även de heta – krigen blir ”realistiska”.
Detta får inte bli Sveriges framtid. Den enda upprustning Sverige behöver är intellektuell.
4:e Maj 2014
Översättning Erik Göthe
Kontakt:
Jan Öberg
oberg@transnational.org
0046 738 525200
