Donate
Follow TFF
Facebook-f X-twitter Linkedin-in Tiktok Telegram Weixin Vk
Archive 1986 - 2017
Sören Sommelius

Rambouillet – ett bedrägeri?


Kjell Magnussons skrift hör till det viktigaste som
skrivits om krig och konflikter på Balkan

“RAMBOUILLETAVTALET”
Texten, förhandlingarna, bakgrunden
Av: Kjell Magnusson.
Current Issues
Reports from Centre for Multiethnic Research Uppsala University.

Av Sören Sommelius

Kulturredaktör, Helsinborg Dagblad, TFF:s konfliktläkningsgrupp

NATOs flyg gick till angrepp mot Jugoslavien för snart ett halvår sedan, den 24 mars, som inledning till 78 dagars bombkrig med stor materiell förödelse och långsiktiga destruktiva konsekvenser för fred och säkerhet i världen. Tusentals människor dödades. Först flydde och fördrevs bortät en miljon albaner genom serbisk vedergällning och bomber. Därefter flydde och fördrevs över 200.000 albaner och zigenare i albansk vedergällning.
I dag är läget på Balkan betydligt värre än det var innan NATO började bomba. Utsikterna för en varaktig fred på Balkan är knappast ljusa.

Anledningen till att NATO gick i krig var formellt att Jugoslavien vägrade skriva under det så kallade Rambouilletavtalet, ett 80-sidigt dokument, om vilket parterna förhandlade under februari på ett franskt slott.

Förhandlade är inte rätt ord. Det fanns en text som inte kunde förändras, bara antas eller förkastas. Efter stor tvekan skrev den albanska delegationen till slut på avtalet. Jugoslavien skrev däremot inte under.

I västliga medier framställdes de sammanbrutna förhandlingarna som ett resultat av omedgörlighet och hårdnackad ovilja att kompromissa hos Jugoslaviens president Slobodan Milosevic.

Att NATO bombade var Milosevics och ingen annans fel. Omvärlden hade gjort allt man kunnat för att skapa fred. Eller? Är den bilden korrekt?

I dagarna ger en av Sveriges främsta Balkanexperter, Kjell Magnusson vid Uppsala universitet, ut “Rambouilletavtalet. Texten, förhandlingarna, bakgrunden.” Magnusson detaljgranskar avtalstexten och diskuterar särskilt varför inte jugoslaverna skrev under.

Hans slutsats är entydigt enkel. Avtalet var skrivet på ett sådant sätt att varken Jugoslavien eller något annat självständigt land skulle ha kunnat acceptera det, samma slutsats som tidigare bland annat fredsforskaren Jan Øberg kommit fram till. Det var heller inte fråga om förhandlingar som ledde till ett avtal. Parterna mötte ju aldrig varandra under seanserna i Rambouillet.

I avtalstexten finns formuleringar som till innehåll och ton hör mera samman med ett kapitulationsdokument än ett fredsavtal, skriver Magnusson. Texten är sådan att den måste uppfattas som “en krigsförklaring eller ett hot om ockupation”.

Enligt avtalstexten skulle sålunda NATO få röra sig obehindrat inte bara i Kosovo utan över hela Jugoslavien, “inklusive tillhörande luftrum och territorialvatten”.

Det mest kontroversiella är den så kallade Annex B-delen av “avtalet”. Här ges NATO långt större befogenheter än man någonsin haft i Bosnien. Man ska inte betala några skatter eller avgifter och ges rätt att gratis använda och även bygga om flygplatser, vägar, järnvägar eller hamnar.

NATO:s personal har diplomatisk immunitet. NATO tar inget ansvar för materiella skador som man kan åstadkomma. Dock förbinder man sig att respektera författning och lagar i Jugoslavien, dock bara “i den mån efterföljandet av dessa lagar är förenligt med uppgiften”.

Hur kunde dokumentet innehålla den här sortens krav? Magnusson diskuterar försiktigt olika möjligheter. Kom formuleringarna med av misstag under processens brådska? Eller var texten medvetet skriven så att den måste leda till krig?

Jag själv kan inte se annat än att USA ville ha ett krig och att man framtvingade ett krig. Clinton behövde efter Levinsky-affären stärka sin ställning och ville också visa Ryssland var skåpet ska stå. Militärindustrin behövde nya order efter de fredliga åren efter det kalla krigets slut. Och militärerna var ivriga att testa superbombplanet B 2-Stealth under stridsförhållanden.

Besynnerligt nog diskuterades avtalstexten knappas i västliga medier förrän efter krigsutbrottet. Och det förefaller sannolikt att ledande diplomater och politiker i de flesta NATO-länderna inte hade en aning om vad för slags avtalstext det handlade om och att man utgick från ett av amerikanska experter gjort missvisande sammandrag.

Om syftet i Rambouillet var att uppnå en fredlig lösning, varför inledde man då förhandlingarna med att ställa ett ultimatum, undrar Magnusson. Och varför föreslog man inte redan från början fredsstyrkor under FN:s ledning. Och hur kunde det komma sig att de europeiska förhandlarna accepterade att bli överkörda av amerikanerna trots det obehag man uppenbarligen kände i olika faser?

Avtalstexterna utarbetades av så kallade expertgrupper, huvudsakligen amerikaner. Det var också USA som ansvarade för kontakterna med både albanerna och Milosevic och för informationen om parternas ställningstaganden.

Resultatet blev, konstaterar Kjell Magnusson, att konflikten “trivialiserades och att det blev omöjligt att förstå parternas agerande, annat än via mediala schabloner”.

USA:s agerande då det gäller Kosovo från sommaren 1998 till nu hör till de svartaste sidorna i modern europeisk historia. Så här i efterhand är det omöjligt att förstå hur så många kunde duperas av USA:s cyniska maktspel. Rambouilletförhandlingarna förefaller ha varit ett enda stort bedrägeri.

Med forskarens krav på dokumentering naglar Kjell Magnusson fast sin framställning med fotnoter och otaliga hänvisningar till Internet, där jag själv på webbsidor enkelt kan gå till källorna.

I sina kommentarer håller han en lågmäld ton. Han konstaterar att omvärlden när man ville neutralisera våldet i Kosovo och försökte skapa en politisk lösning använde sig av metoder som motverkade sitt syfte. Och han pekar på ett avgörande dilemma:

“Problemet var att en regim med uttalat negativ framtoning i det här fallet hade folkrätten på sin sida, medan den part man sympatiserade med ville bryta principerna.”

Kjell Magnussons skrift hör till det viktigaste som skrivits om krig och konflikter på Balkan.

Sören Sommelius
Helsingborg Dagblad
Sosommelius@hd.se
Tel: 042-17 50 45

Fotnot: Kjell Magnussons hela rapport finns tillgänglig på Internet, www.monday.dk.

Rambouilletavtalets text kan också i sin helhet läsas på Internet, www.balkanaction.org/pubs/kia299.html

View all posts by Sören Sommelius →

Share

Archive 1986 - 2017Features

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Related Posts

Archive 1986 - 2017
Now we know: there need be no clash of civilizations
LONDON – So far so good, at least on the wider level. While internally Iraq seems on the edge of chaos, the much heralded clash of civilizations between the Muslim and Judaeo-Christian worlds has yet to become apparent. We have anger and despair aplenty in the Arab and Muslim worlds. But very little rushing to the standard and there was no great pilgrimage of warriors to join the fight, as happened when the Soviet Union invaded Afghanistan twenty years ago, and then, having driven the Red Army out, were left to ferment in that mountainous redoubt. With the armaments supplied by the CIA the mujahidin were transformed into Al Qaeda that became, for a relatively brief moment as these things go, ‘the greatest threat to the homeland that America has ever known.’ Nevertheless a ‘Cold War’ between much of the Muslim world and the West is certainly in full swing. Winston...
Archive 1986 - 2017
Nuclear Age Peace Foundation Statement
The Challenge of Nuclear Weaponsin the Twenty-first CenturyA Path Forward The peoples and governments of the world face an urgent challenge relating to weaponry of mass destruction and particularly to nuclear weaponry.  At the crossroads of technology, terrorism, geopolitical ambition, and policies of preemption are new and potent dangers for humanity. Despite ending the nuclear standoff of the Cold War era, nuclear weaponry is again menacing the peoples of the world with catastrophic possibilities.  We recognize the need for any government to pursue its security interests in accordance with international law; and further, we recognize that distinctive threats to these interests now exist as a result of an active international terrorist network having declared war on the United States and its allies. Nonetheless, we reject the assessment of the current US administration that upgrading a reliance on nuclear weapons is in any sense justified as a response. We find it...
Archive 1986 - 2017
Sanctions against Yugoslavia – A continuation of NATO’s aggression
By Karin Wegestal MP, the Social Democratic Partyon behalf of the Swedish Committee for Solidarity with the Yugoslav People During the last decade, the Federal Republic of Yugoslavia has received more than 500,000 refugees from Croatia and Bosnia, and another 300,000 internally displaced persons, mainly from the province Kosovo and Metohia. For a country with about ten million inhabitants, such an influx of homeless people is obviously a very heavy burden – even under peaceful conditions. But in addition to that, the Federal Republic of Yugoslavia has been the subject to sanctions from the western powers for close to ten years and its infrastructure was badly hurt through Nato’s intense bombardment during 78 days in 1999. The result of all this is that Yugoslavia, once the most developed industrial country in Eastern Europe, is today the poorest country in Europe. In Serbia excluding Kosovo, with about ten million inhabitants and...

Recent Articles

Blog
Burundi – hopp om fred
Burundi – hopp om fred Burundi, var är det nu det ligger? Det är nånting med Hutsier och Tutuer – eller vad de nu heter – som mördar varandra med machete-knivar, nånting med fattigdom, korruption, militärdiktatur, nöd och elände? Det hopplösa, mörka Afrika i ett bananskal, eller hur? Tja. Jag har precis varit där. Det ligger naturligtvis någonting i det. Och det finns en del orsaker till att vi inte ser mycket om landet i massmedia. En av dem är att det inte försiggår något folkmord just nu, ingen naturkatastrofer, ingen kupp. Det finns ingen misslyckad FN-mission, USA och EU har få intressen, Madeleine Halfbright har inte sagt något om det nyss, NATO:s Solana ser inte bombningar i Burundi som viktiga för firandet av alliansens 50-årsdag i april. För en tid sedan då 50 människor mördades strömmade hundratals journalister med CNN i spetsen till Burundi…men för att snabbt försvinna till Kongo...
Blog
Burundi – håb forude
Burundi – håb forude Burundi, hvor er det nu det ligger? Det er noget med Hutsier og Tutuer – eller hvad de nu hedder – der laver folkemord med machete-knive på hinanden, noget med fattigdom, korruption, militærdiktatur, nød og elendighed? Det håbløse, mørke Afrika i en bananskal, ikke? Tjah. Jeg har lige været der. Der er selvfølgelig noget om snakken. Der er en del årsager til at man ikke hører særligt meget om livet i dette lille land. En af dem er at der ikke foregår noget folkemord for tiden, ingen naturkatastrofer, intet kup. Der er ingen mislykket FN-mission, USA og EU har ingen interesser, Madeleine Halfbright har ikke sagt noget om det, NATO’s Solana ser ikke bombinger i Burundi som afgørende forud for alliancens 50årsdag. For nogen tid siden da et halvt hundrede mennesker var blevet dræbt valfartede hundreder af journalister med CNN i spidsen dertil . . . men...
Blog
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid Vi skriver fredag den 19. januar. For få dage siden kom jeg hjem fra små tre uger i Skopje, Beograd og Kosovo. Min analyse og min intuition siger mig dét, jeg ikke vil høre: bombningerne nærmer sig. Det var 34. besøg siden 1991. Jeg er delvist uddannet i Dubrovnik, fra 1974. Jeg kan ikke slippe det. Det er altså også mit land, der atter trues af den kulturkreds, jeg tilhører. Radmila og Peca i Beograd, venner siden 1974, intellektuelle der har valgt ikke at forlade landet og netop har sagt nej til et ophold i udlandet. Datteren Anja på 9 skal vokse op hér. "Jeg rejste ned nu," siger jeg, "fordi der enten ville falde bomber eller blive en eller anden slags ‘forhandling’ og jeg vil være hér hvis I blir bombet, for jeg skammer mig over hvad Danmark og andre lande gør." Hun får tårer...

TFF on Substack

Discover more from TFF Transnational Foundation & Jan Oberg.

Posts
Videos
TFF Channel on Rumble

Most Popular

Blog
Burundi – hopp om fred
Burundi – hopp om fred Burundi, var är det nu det ligger? Det är nånting med Hutsier och Tutuer – eller vad de nu heter – som mördar varandra med machete-knivar, nånting med fattigdom, korruption, militärdiktatur, nöd och elände? Det hopplösa, mörka Afrika i ett bananskal, eller hur? Tja. Jag har precis varit där. Det ligger naturligtvis någonting i det. Och det finns en del orsaker till att vi inte ser mycket om landet i massmedia. En av dem är att det inte försiggår något folkmord just nu, ingen naturkatastrofer, ingen kupp. Det finns ingen misslyckad FN-mission, USA och EU har få intressen, Madeleine Halfbright har inte sagt något om det nyss, NATO:s Solana ser inte bombningar i Burundi som viktiga för firandet av alliansens 50-årsdag i april. För en tid sedan då 50 människor mördades strömmade hundratals journalister med CNN i spetsen till Burundi…men för att snabbt försvinna till Kongo...
Blog
Burundi – håb forude
Burundi – håb forude Burundi, hvor er det nu det ligger? Det er noget med Hutsier og Tutuer – eller hvad de nu hedder – der laver folkemord med machete-knive på hinanden, noget med fattigdom, korruption, militærdiktatur, nød og elendighed? Det håbløse, mørke Afrika i en bananskal, ikke? Tjah. Jeg har lige været der. Der er selvfølgelig noget om snakken. Der er en del årsager til at man ikke hører særligt meget om livet i dette lille land. En af dem er at der ikke foregår noget folkemord for tiden, ingen naturkatastrofer, intet kup. Der er ingen mislykket FN-mission, USA og EU har ingen interesser, Madeleine Halfbright har ikke sagt noget om det, NATO’s Solana ser ikke bombinger i Burundi som afgørende forud for alliancens 50årsdag. For nogen tid siden da et halvt hundrede mennesker var blevet dræbt valfartede hundreder af journalister med CNN i spidsen dertil . . . men...
Blog
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid Vi skriver fredag den 19. januar. For få dage siden kom jeg hjem fra små tre uger i Skopje, Beograd og Kosovo. Min analyse og min intuition siger mig dét, jeg ikke vil høre: bombningerne nærmer sig. Det var 34. besøg siden 1991. Jeg er delvist uddannet i Dubrovnik, fra 1974. Jeg kan ikke slippe det. Det er altså også mit land, der atter trues af den kulturkreds, jeg tilhører. Radmila og Peca i Beograd, venner siden 1974, intellektuelle der har valgt ikke at forlade landet og netop har sagt nej til et ophold i udlandet. Datteren Anja på 9 skal vokse op hér. "Jeg rejste ned nu," siger jeg, "fordi der enten ville falde bomber eller blive en eller anden slags ‘forhandling’ og jeg vil være hér hvis I blir bombet, for jeg skammer mig over hvad Danmark og andre lande gør." Hun får tårer...
Read More
Blog
Burundi – hopp om fred
Burundi – hopp om fred Burundi, var är det nu det ligger? Det är nånting med Hutsier och Tutuer – eller vad de nu heter – som mördar varandra med machete-knivar, nånting med fattigdom, korruption, militärdiktatur, nöd och elände? Det hopplösa, mörka Afrika i ett bananskal, eller hur? Tja. Jag har precis varit där. Det ligger naturligtvis någonting i det. Och det finns en del orsaker till att vi inte ser mycket om landet i massmedia. En av dem är att det inte försiggår något folkmord just nu, ingen naturkatastrofer, ingen kupp. Det finns ingen misslyckad FN-mission, USA och EU har få intressen, Madeleine Halfbright har inte sagt något om det nyss, NATO:s Solana ser inte bombningar i Burundi som viktiga för firandet av alliansens 50-årsdag i april. För en tid sedan då 50 människor mördades strömmade hundratals journalister med CNN i spetsen till Burundi…men för att snabbt försvinna till Kongo...
Blog
Burundi – håb forude
Burundi – håb forude Burundi, hvor er det nu det ligger? Det er noget med Hutsier og Tutuer – eller hvad de nu hedder – der laver folkemord med machete-knive på hinanden, noget med fattigdom, korruption, militærdiktatur, nød og elendighed? Det håbløse, mørke Afrika i en bananskal, ikke? Tjah. Jeg har lige været der. Der er selvfølgelig noget om snakken. Der er en del årsager til at man ikke hører særligt meget om livet i dette lille land. En af dem er at der ikke foregår noget folkemord for tiden, ingen naturkatastrofer, intet kup. Der er ingen mislykket FN-mission, USA og EU har ingen interesser, Madeleine Halfbright har ikke sagt noget om det, NATO’s Solana ser ikke bombinger i Burundi som afgørende forud for alliancens 50årsdag. For nogen tid siden da et halvt hundrede mennesker var blevet dræbt valfartede hundreder af journalister med CNN i spidsen dertil . . . men...
Blog
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid
Rambouillet (Rambo-Yeah) og Rashid Vi skriver fredag den 19. januar. For få dage siden kom jeg hjem fra små tre uger i Skopje, Beograd og Kosovo. Min analyse og min intuition siger mig dét, jeg ikke vil høre: bombningerne nærmer sig. Det var 34. besøg siden 1991. Jeg er delvist uddannet i Dubrovnik, fra 1974. Jeg kan ikke slippe det. Det er altså også mit land, der atter trues af den kulturkreds, jeg tilhører. Radmila og Peca i Beograd, venner siden 1974, intellektuelle der har valgt ikke at forlade landet og netop har sagt nej til et ophold i udlandet. Datteren Anja på 9 skal vokse op hér. "Jeg rejste ned nu," siger jeg, "fordi der enten ville falde bomber eller blive en eller anden slags ‘forhandling’ og jeg vil være hér hvis I blir bombet, for jeg skammer mig over hvad Danmark og andre lande gør." Hun får tårer...
Blog
Konflikthåndtering – den ny kolde krig
Konflikthåndtering – den ny kolde krig Det internationale såkaldte “samfund” er tilstede som fredsskabere i snart sagt hver eneste konflikt og krig med sine diplomater, soldater, genopbygningshjælp, monitorer, jurister, ambassadører, fredsbevarere, mæglere, politi, eksperter, forhandlere og med agenter, satelliter, hangarfartøjer og kampfly på alert. Fredsforstyrrende fraktioner skal bringes til det berømte forhandlingsbord omkring hvilket de under det internationale samfunds pres skal sige ja til fredsplaner, Den generelle, tidstypiske mediedækning af politiske konflikter og krige befæster mere eller mindre bevidst to dybt misvisende, men funktionelle, opfattelser. (A) Konflikter handler om gode versus mindre gode aktører og konfliktløsning er følgelig et spørgsmål om at straffe de onde og belønne de gode, ofrene. (B) Verden er opdelt i to parter, ja der er to verdener: På den ene side er der "fredsforstyrrerne" – slyngelstater, hitleristiske diktatorer, forfejlede stater, primitive og onde aktører, terrorister, folk der ikke forstår andet end store bogstaver og bomber...
Blog
Försoningens tid
Försoningens tid Att förlåta någon innebär att man accepterar den som handlat felaktigt och som ångrar det. Försoning är ett klarläggande och en accept av det som hänt, ett viljesmässigt beslut om att komma vidare och se framåt. Vi kan förlåta en annan människa hans eller hennes gärningar och därmed erbjuda en ny start. Vi försonas med fakta och med den skyldige och eventuellt också med att vi själva kan ha varit en medverkande orsak till att det gick som det gick. Förlåtelse och försoning handlar emellertid inte om att glömma. Ett par av mina kväkarvänner miste för några år sedan sin son och blivande svärdotter i en bilolycka, ett resultat av en annan bilists helt oansvariga manöver. Det var viktigt för dem att träffa den människa som förvållat dem så stor smärta. Straffet i sig var inte viktigt för dem utan de sade till honom: "vi kan förlåta Dig...
Blog
Ett expanderande NATO är konfliktbevarande
Ett expanderande NATO är konfliktbevarande Nato expanderar i en värld där de samlade militärutgifterna motsvarar årsinkomsten för jordens 49 procent fattigaste, skriver fredsforskaren Jan Øberg. Satsningen på Nato:s utvidgning går ut på att kämpa mot fiktiva hot och skapar exakt det man säger sig vilja undvika, ekonomisk kris, instabilitet och nya hot. Nato expanderar. De globala militära utgifterna har årligen fallit med några få procent. Men den nya teknologins slagkraft ökar. Kärnvapenindustrins forskare hotas inte av arbetslöshet. Enbart USA har en militär budget på drygt 250 miljarder dollar och världens samlade militärutgifter motsvarar årsinkomsten för de 49 procent fattigaste på klotet. Tyskland expanderar. En gång i tiden förstod man att ett förenat Tyskland måste vara neutralt. Men Gorbatjov, som gav Sovjetunionens och Warszawapaktens upplösning till Västvärlden i tron att han skulle få någonting i gengäld, serverade också ett förenat Tyskland till Nato på en silverbricka. Delvis kärnvapen-nedrustning följde liksom ryska...