Helsingborgs Dagblad, 31 januari 2001
Av en slump faller mina ögon på en liten notis i InternetWorld 1-2002:
“Somalias enda internetleverantör, Somali Internet Company, tvingades stänga i december eftersom USA misstänker att företaget har kopplingar till terroristnätverket al-Qaida. Resultatet är att alla internetkaféer har tvingats slå igen. Stängningen drabbar inte bara somalier som vill hålla kontakt med släktingar utomlands, utan även näringslivet och alla internationella hjälporganisationer i landet.”
Jag arbetade i Somalia 1977-81. Då skickade jag brev och telegram hem. Somalia var en samtalets kultur; ett skriftspråk hade just införts under Siad Barres första år av visionär (sedan sorgligt diktatorisk) statsledning. Somalierna träffades på marknaderna med sin boskap och sina kameler, berättade historier och nyheter och reciterade poesi medan de drack sött kanel-te och tuggade khat. På så sätt, och tack vare släkt- och klanstrukturer, visste alla 3,5 miljoner somalier allt om varandra. Och dygnet om lyssnade de på BBC:s Somalia-sektion ty alla hade en liten transistorradio.
Internet är en del av globaliseringen. Är man strukturellt svag i denna värld – eller förstörd av kolonialism, krig, diktatur, imperialism, klanfejder, fattigdom, gräshoppor, och omväxlande torka och översvämningar – ja, då är man rätt sårbar i globaliseringens tidevarv. Tänk bara en enda internetleverantör för ett helt land! Vilket beroende, vilken sårbarhet!
Somalierna har fått leva med fransk, brittisk och italiensk kolonialism, sedan under sovjetisk och amerikansk imperialism. En sådär 100 år med förödelse, förnedring och förödmjukelse, med historisk globalisering. Och dagens globalisering har såvisst sina fascinerande sidor. Men den betyder också att hela stater kan försättas i konkurs på nolltid, att länder kan stängas av, at mänskliga samhällen kan jämnas med marken och därefter disciplineras och återuppbyggas i bästa kapitalistiska entreprenörsstil. Allt till gagn för de redan starkare.
Kätterska tankar: Föreställ dig att USA bara hade en enda internetleverantör och att nomaderna i Muqdishu kunde stänga av den bara för att de misstänker att USA sysslar med terrorism eller har planer på att invadera dem ännu en gång. Hur många amerikanskt-kontrollerade internetleverantörer finns det i Sverige? Hur såbara är vi egentligen efter alla amerikanska företagsuppköp?
Och hur mycket krig och amerikansk statsterror ska vi bevittna innan vi inser att Bush-regimens strävan efter världsherravälde är till skada för oss alla?
