I tal och TV-program om Irak och senast under utrikesdebatten ger utrikesminister Anna Lindh uttryck för åsikten att sanktionerna inte är en orsak till det irakiska folkets lidande. Det är däremot Saddam Hussein.

Ministern säger att Irak ju får importera livsmedel och mediciner. Från riksdagens talarstol hävdade hon t ex att cancerbekämpande utrustning fritt kan importeras, men bara går “till eliten.” Utrikesministern förklarar att sanktionernas negativa effekter är en följd av regimens felaktiga prioriteringar.

Undertecknade har vistats i sammanlagt en månad i Irak. Vi har besökt sjukhus och talat med läkare och sjukskötare, t ex på Mor Och Barn-sjukhuset i den helt nedgångna staden Basra i söder och med österrikiska läkare som arbetar i staden. Vi har talat med patienter och med föräldrar till döende barn. Vi har sett barn med leukemi vars behandling har måst avbrytas i brist på medicin.

Vi har talat med koordinatorn för FN:s humanitära program, FN:s högsta chef i landet. Vi har fört samtal med cheferna för bl a Den Internationella Röda Korskommittén, Röda Korset och Röda Halvmånen, FN:s barnorganisation UNICEF, Världslivsmedelsprogrammet WFP. Vi har talat med Iraks vice-hälsominister. Överallt har vi fått höra att Oil-for-Food programmet (OFP) är så utformat att det starkt bidragit till den negativa statistiken över hälsa, utbildning och levnadsstandard för perioden 1990 till i dag.

Vi har inte någonstans hört den synpunkt som ministern ger uttryck för. Ingen dokumentation vi har samlat in stödjer den åsikten, som utrikesministern framför.

Till allmän upplysning är det utformningen av Oil-for-Food programmet, som skapat den nuvarande situationen. Enligt en rad FN-organisationers och NGO-analyser har minst 500,000 och kanske över en million irakier dött till följd av 12 års sanktioner och det felaktigt utformade OFP.

Detta skall ses mot bakgrunden av att Irak före sanktionerna var på väg att bli en välfärdsstat med både en kostnadsfri sjukvård och fri utbildning samt unikt stora investeringar i modern infrastruktur. Men i dag är befolkningens levnadsstandard 15 procent av vad den var 1990.

Två koordinatorer av FN:s humanitära program har avgått i protest mot effekterna på civilbefolkningen. Den ena är Denis Halliday, den andra Hans von Sponeck, som numera ingår i TFF:s nätverk. Von Sponeck är redo att med sin erfarenhet av programmet bistå UD med fakta och synpunkter.

Frågan berör Iraks 25 miljoner medborgare. Det är sant att de lidit under Saddam Husseins odemokratiska regim och krig före 1990. Men det är helt avgörande för trovärdigheten i Anna Lindhs argumentation och regeringens hållning i Irak-frågan att hon nu lägger fram dokumentation för att deras nöd inte har det minsta med sanktionerna att göra.