En gång i tiden trodde jag att “globaliseringen” skulle öka våra möjligheter att begripa hela det fascinerande, mångfaldiga världssamfundet och tänka på dess väl och ve när vi själva träffade beslut. Så har det inte blivit.

I realiteten är kapitalismen det enda som globaliseras. Det ska – säger människor med dragning mot det auktoritära – bara finnas ett enda ekonomiskt system, ett enda sätt att tänka på om utvinning, produktion, konsumtion och avfallshantering. (De bästa böckerna just nu är förresten William Greiders “One World, Ready or Not. The Manic Logic of Capitalism” samt Hans-Peter Martin och Harald Schumans “Globaliseringsfällan. Angreppet på demokrati och välfärd”).

De allmänpolitiska och säkerhetspolitiska dimensionerna av globaliseringen sitter fast i en kombination av – mer eller mindre – nationalistisk statlig “Realpolitik” och amerikaniserad djungellag, det vill säga selektiv folkrätt. Och den kulturella dimensionen karaktäriseras av den motbjudande idén att de(t) främmande alltid skall behandlas som ett problem, inte som en rikedom, som en chans att lära något nytt om andra kulturer och därmed om oss själva. Hur illa det står till, utöver den allestädesnärvarande tendentiella rasismen, speglas i den omständigheten att en så banal tes som Samuel Huntingtons om “civilisationernas sammanstötning” citeras överallt som om den var en Bibel för den nya tiden.

Flertalet människor kan inte själva resa ut och bilda sig en uppfattning om begivenheterna. Deras förståelse av och mening om världen får de genom medier, som skall leva av att sälja varan nyheter – och naturligtvis från duktiga korrespondenter och kommentatorer som vid denna tidning. Det finns nyhetsbyråer i alla länder, men minst 90% av det som hittar fram till dagstidningarnas, radions och tv:s utrikesredaktioner härstammar från Reuter, AP, AFP och CNN och från “tongivande” tidningar och radiostationer.

Medan våra media har lokala, regionala, riks- och utrikesredaktioner – sistnämnda vill säga mellanstatliga – så finns det ingen “global-redaktion”. Mänskligheten och totalbilden som sådan lyser med sin frånvaro. Vår tid kännetecknas av att utrikes- eller “världsstoffet” blir allt mindre (snart är det helt borta från tabloidpressen) medan underhållning och sport bara växer. En nyanländ Marskvinna måste av våra medier få intrycket att vi jordingar tycker att sport är det viktigaste i livet; ingen annan aktivitet får så mycket utrymme i media.

Enligt en analys av Garrick Utley i “Foreign Affairs” i april har utrikesbevakning i amerikanska nätverksmediers som ABC och NBC, räknat i minuter, minskat med 50-60% sedan 1989. Orsaken? Det finns inte längre en klar fiende och ett hot kring vilket världsbilden kan struktureras. Med växande sociala och ekonomiska problem på hemmafronten i vår såkallade kristid, intresserar folk sig allt mindre för den stora världen.

Jag förmodar det tillika är en fråga om trötthet och avtrubbning, en psykisk känslolöshet, gentemot upprepade rapporter om svält, nöd, krig, växande inkomstklyftor och flyktingströmmar. Dessa “nyheter” svävar ju nämligen, när de överhuvudtaget kommer upp, fritt i luften från den lyckade globalisering av den direkt materiella produktionen, av management, investeringar, lån, krediter och profiter. Som om dessa saker inte hängde ihop i verklighetens värld!

Det finns mycket enkla orsaker till att de inte gör så i mediernas värld. Globaliseringens huvudaktörer, de multinationella företagen, kontrollerar en ständigt större andel av medievärlden. De bestämmer faktiskt vad vi skall veta och inte veta om deras globalisering.

NBC vars moderbolag heter General Electric fusionerades nyligen med computergiganten Microsoft. Såväl GE – central i det amerikanska militärindustriella komplexet – som Microsoft har marknadsintressen i många länder runt om i världen. Hur påverkar det NBCs rapportering från dessa länder? Den nya, expansiva Fox News Channel kontrolleras av mediamogulen Rupert Murdoch, som t. ex. 1993 köpte Hongkongs Star TV-station, men slopade BBC World på den därför att Beijing inte kunde acceptera BBC. Och underhållningsgiganten Disney äger ABC…

Info-tainment är en realitet. Politiskt inkorrekt rapportering, som inte stämmer överens med den för ögonblicket förhärskande, etablerade sanningen får ständigt mindre spelrum.

På så sätt blir mediasbilden av världen redaktionellt mindre omfattande, perspektivmässigt snävare och ständigt mera homogen. Läs en dag utrikessidorna i de största tidningarna, lyssna på radions timnyheter och ta en titt på tv:s egna och satellitstationernas bevakning av den stora världen: globalisering betyder växande kvantitet och frekvens, förenkling och trångsyn. (Jodå det finns undantag, BBC är ett av dem)

När vi bara hade en enda TV- och radio-kanal fanns ett starkt krav om allsidighet. Nu kan den enskilda kanalen var så ensidig den önskar, och kopiera andras ensidigheter. Egentligen finns det bara ett alternativ till denna utveckling: utnyttja den nya elektronik och skapa istället Din egen, mer mångfaldiga bild av världen!

Jag skapar min nyhetsbild genom att på Internet besöka de kända byråerna, de ledande tidningarna men använder lika mycket på alternativen till dem. OneWorld är säkert den mest omfattande och globalt relevanta av alla och har ungefär 2 miljoner besök per månad (http://www.oneworld.org). Den fungerar som paraply för drygt 120 organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, rättvisa, hållbar utveckling, kvinnor, fred och miljö. Här finns utomordentliga kunskaper lagrade, nyheter, analyser och kommentarer – en blick in i den värld som inte styrs av regeringar utan av folkliga organisationer.

Under OneWorld ligger bl a Gemini http://www.oneworld.org/gemini med bakgrundsanalyser och ett nätverk av utomordentliga kommentatorer. Och det finns byrån som specialiserar sig på Tredjevärlds-perspektiv, International Press Service, IPS, http://www.ips.org. Press of the World fokuserar på Centraleuropa, Ryssland och Kina http://www.pressoftheworld.com. Och för att vara välinformerad om t ex Östeuropa kan man prova Radio Free Europe http://www.rferl.org/newsline och Omri http://www.omri.cz.

Letar man efter länkar till fredsforskning, alternativ säkerhetspolitik, konfliktlösning, icke-våld, eller Balkan finns det en del på TFF https://transnational.sandbox-alot.com/, som jag själv har ett finger med i. Och vill Du ha en förklaring på varför Bosnien-bevakningen är det journalistiska samfundets – och USA:s – “hemliga skam,” gå till f d State Department-medarbetaren, George Kenneys hemsida, läs hans artiklar och bli förvånad http://www.idsonline.com/gkenney!

På nästan alla dessa ställen finns det länkar till byråar och informationsservice vid källan, alltså där begivenheter äger rum. Det måste vara bättre att också se vad serber, muslimer och kroater själva säger om situationen än att lita 100% till en västlig nyhetsbyrås filtrering och tolkning och därefter svenska TT- och utrikesjournalisters saxning och redigering.

Så, besök världen – i verkligheten eller på Internet! Jag säger inte att man bara skall surfa på alternativa ställen eller sluta läsa böcker. Man skall göra både/och och uppleva mångfalden. Skapa Din egen bild. Den blir med garanti rikare – och besvärligare att ta ställning till! – än den homogeniserade, kommersiella strömmen som dagligen tvättar våra hjärnor och känslor.

Mångfaldig måste världen ännu vara. Och den är det!