February 2003

LONDON – Until Mr Hans Blix, the chief UN weapons’ inspector, made his presentation to the UN’s Security Council last week it was still unclear which way the Europeans were going to vote on authorizing war against Iraq. Many had assumed the French in the end would go along, to get along – to maintain their status at the UN and to make sure their serious economic interests in Iraq were not jeopardised. This is no longer true. Indeed one can go even further and say that Britain, until now America’s most faithful ally, is beginning to waver. One can see it in parliament, one can see it in the newspapers, one can see it on the street and, most important of all, one can see it on Prime Minister Tony Blair’s face. The Americans, in particular Defence Secretary Donald Rumsfeld, have tried to divide Europe, to mock the notion of...

Vil Bush-regimet fremture og gå i krig? Eller vil de lytte til borgerne – og ikke så få regeringer – rundt om i verden, og tænke? (De 114 lande i den Alliancefrie Bevægelse har netop vedtaget at være modstandere til en krig mod Irak, se her. Kan man forestille sig at President Bush projicerer sin egen underbevidsthed og angst, når han fortæller Saddam at “the game is over” (spillet er ude)? Kunne det være at han, og de tilsyneladende desperate folk omkring ham, begynder at føle at deres visionsløse spil – ikke med, men mod verden – måske vil fremrykke afslutningen på deres regime og USAs imperium? Politisk fundamentalism Bush-regimet er politiskt fundamentalistisk: “Vi har al ret, de har alle fejl.” Den er baseret på den skæve formodning om at man kan føre sin politik ved a) at diktere venner som fjender at de “enten er med os eller mod os”,...

Reflektioner efter den 15 februari 2003. Får Bushregimen råda och gå i krig? Eller kommer den att lyssna till medborgare – och ganska många regeringar – världen runt och tänka? Kan det vara så att president Bush projicerar sitt eget undermedvetandet och sin egen rädslan när han säger till Saddam att “spelet är slut”? Kan det vara så att han och de uppenbart desperata människorna kring honom börjar känna på sig att deras översittaraktiga och visionslösa spel – inte med världen utan mot den – skulle kunna betyda slutet på deras regim och på det amerikanska imperiet? Politiskt fundamentalism Bushregimen är politiskt sett fundamentalistisk: vi har all rätt, de har alla fel. Det grundas på det felaktiga antagandet att politiska beslut kan baseras på: a) att diktera för vänner som fiender att de antingen är med oss/USA eller mot oss/USA och b) att ignorera varje typ av politik som innebär...

There is no decision in foreign policy more serious than recourse to war. As the Bush administration prods the country toward an unpopular and illegal war with Iraq, it is a matter of national urgency to question whether our constitutional system of government is providing adequate protection to the American people against the scourge of war. Given the turbulence of the current world scene and considering America’s military primacy on the global stage, what the United States does affects the well-being, and possibly the survival, of others throughout the world. So we must question whether our system of representative democracy is currently working in relation to this momentous question of war or peace. Without doubt the events of September 11 were a test of the viability of our institutions under a form of stress never before experienced, the menace of a mega-terrorist enemy lurking in the concealed recesses of dozens...

Put together five things: – and here is an example of what you get! Connecting Tokyo and Baghdad & the UN and music & Buddhism and Islam During TFF’s mission to Iraq last month, Christian Harleman and I met the Resident Representative of the United Nations Development Program, UNDP, Mr. Francis Dubois. We knew from an earlier visit that UNDP – like so many UN organisations in Iraq – do a fantastic job for (and with) Iraqi citizens. We knew that this mission like so many other UN missions around the world is the real UN, not New York. We quickly recognised that Francis is a man who takes a keen interest in Iraqi culture and arts. The moment you meet him, you know he is special – curious, humble, learned and very, very kind. (See UNDP in general and use the roll-down menu to see what UNDP does in Iraq. And here is an...

Dette rimeligt omfattende forslag blev sendt til Feature-redaktør Robert Donahue på International Herald Tribune den 5. december 2002. Den 19. december accepterede han manuskriptet per e-mail. Derefter skete der intet. Den 6. februar 2003 fik vi at vide at han havde ladet en anden redaktør læse artiklen. Denne “syntes ikke om den og mente at mange af dens punkter var urealistiske – og jeg respekterer min kollega,” som han sagde per telefon. Så, altså, International Herald Tribune havde ændret holdning og han håbede at vi hermed accepterede hans forklaring og undskyldning. Den 17. februar vedtog Det europæiske Råd en erklæring, der bevæger sig i retning af en formulering af en fælles udenrigspolitik i relation til Irak-krisen. International Herald Tribune foretog altså en rent politisk motiveret 180 graders vending og spildte dermed nøjagtig to måneder af dette forslags levetid i den offentlige debat. Feature-rdaktøren nyder øjensynligt ikke autonomi på sin side....

I tal och TV-program om Irak och senast under utrikesdebatten ger utrikesminister Anna Lindh uttryck för åsikten att sanktionerna inte är en orsak till det irakiska folkets lidande. Det är däremot Saddam Hussein. Ministern säger att Irak ju får importera livsmedel och mediciner. Från riksdagens talarstol hävdade hon t ex att cancerbekämpande utrustning fritt kan importeras, men bara går “till eliten.” Utrikesministern förklarar att sanktionernas negativa effekter är en följd av regimens felaktiga prioriteringar. Undertecknade har vistats i sammanlagt en månad i Irak. Vi har besökt sjukhus och talat med läkare och sjukskötare, t ex på Mor Och Barn-sjukhuset i den helt nedgångna staden Basra i söder och med österrikiska läkare som arbetar i staden. Vi har talat med patienter och med föräldrar till döende barn. Vi har sett barn med leukemi vars behandling har måst avbrytas i brist på medicin. Vi har talat med koordinatorn för FN:s humanitära program,...

Manus till detta förslag skickades den 5 december 2002 till Feature-redaktör Robert Donahue, International Herald Tribune. Den 19 december meddelade Donahue per e-mail att IHT accepterade artikeln för tryckning. Sen hände inget. Först den 6 februari 2003 fick vi besked; Donahue hade lämnat artikeln till en annan redaktör, som “inte tyckte om artikeln och ansåg att de flesta punkter är orealistiska – och jag respekterar min kollega,” som Donahue uttryckte det i telefonen. Han bad naturligtvis om ursäkt. Den 17 februari träffades EUs-Rådet för att för första gången formulera en gemensam linj i Irak-krisen. Med andra ord, IHT gjorde en politiskt motiverad helomvändning och spillde två månader av detta förslags möjliga liv i den offentliga debatten. Vi är stolta över att publicera det ursprungliga manuskriptet här – med alla “orealistiska” punkter intakt: Tyvärr befrias inte oroade medborgare genom FN:s säkerhetsråds resolution 1441 från att tänka sig alternativ till planerna på...

We are on the brink of a war that will undoubtedly be disastrous for the people of Iraq, and likely even more so for the people of the United States. Listening to President Bush’s rhetoric, one has the feeling that it is Hate Week in Orwell’s 1984.  Surely, Saddam Hussein is a dictator who has committed atrocities in the past. Surely, the American people can be aroused to hate Saddam. These are the buttons that are being pushed by Bush and his militant advisors who are eager for war.  As Bush raises shrill charges against Hussein, US troops take up their positions on his orders surrounding Iraq. According to Bush, “Saddam has the motive and the means and the recklessness and the hatred to threaten the American people.” But exactly what motive could he have? Self-destruction? The desire to see himself and his country destroyed? On the contrary, his motivation seems...

The fast-emerging global socio-political and scientific scenario is an eloquent reminder of the speed with which the forces released by science and technology and aided by human greed has dismantled almost at one stroke all humanity hitherto believed invincible. Nothing is sacrosanct now. The geopolitical compulsions and the mad frenzy of both developed and developing nations, to appropriate for themselves all what they can lay their hands on, reminds us of the haste and anxiety seen among the nocturnal thieves to plunder completely and decamp with the booty before anyone wakes up in the house. It appears that a kind of colonial instinct also guides modern man in all his activities. Only the label changes, the bottle and the decoction continue to be the same. The Major Challenges It appears that among the major challenges of the twenty-first century will be : i) Taming the monster of violence and keeping...